Vana, att vänja sig.

Denna dag har jag tagit tåget in till staden för att fixa ett nytt simkort och för att även titta förbi Svenska Kyrkan. Letade upp en telefonbutik och tio minuter senare har jag köpt ett simkort som inte kändes helt bra. Jag sa ju internationella samtal och internet, inte något random kort som inte har något av det.
Hittade i alla fall kyrkan några minuter senare men den såg så igenbommad ut att jag istället bestämde mig för att ta mig till Oxford Street. Svängde in på några Boots mitt i julrushen i jakt på ett perfekt läppstift för £1.99(!) som tycktes vara slut i min färg i alla affärerna.
I år har dom för övrigt Marmite julbelysning längs med hela Oxford Street. Tomtar som äter och blir gröna av illamående. Kuligt.
























Lite otursam dag men efter sisådär en halvtimmes chattande med O2's kundservice har jag äntligen fått bukt med simkortet. Kan tydligen lägga till £6 och få 500 MB data. Topp topp.

----------------------------------------------

Känns som att jag förlorat massor. Råkat tappa lite under hela vägen till nästan inget finns kvar. Allt som jag byggt upp och kämpat för. Ja, i stort sätt hela mitt liv. Det kommer väl tillbaka antar jag, men det känns lite tungt. Jag tyckte ju att jag hade kommit så långt.