My lover is your friend.

Hemma. Fyra dagar på landet och jag känner mig som världens mest isolerade människa. Alla har åkt till Peace och vi ensamma små kvarlevande människor har bokat in dans och sprit denna fredag för att trösta oss. Wey wey.

Trevlig Midsommar!

Nu kastar jag mig iväg med miljoner påsar till en midsommarmunch med Mira, Signe och Rebbe och senare en Tesse. Om ytterligare ett dygn är jag troligtvis, om jag inte försover mig, ute på en ö i Stockholms skärgård. Vi ses om ungefär fem dagar.

Vi blir uttråkade

One dumb night I'll take you out to the bar we've both blacked out

Vill bara citera The Antlers för evigt. Fint. Älskar när låtar passar så perfekt in på ens egna liv och sinnesstämning. Man känner sig inte riktigt lika ensam då. Eller de gånger man har alldeles för många stora tankar i huvudet som är för oformliga för att kunna hanteras av en ensam person och man istället sätter på en låt på en något för hög volym för att dränka allt det tunga. Bara låta sig fokuseras på instrumenten och rösten som strömmar ut ur hörlurarna. Hur skulle jag överleva en värld utan musik?

Fan vilka douchebags det finns. Jag fattar ju nu (när jag har legat hemma helt ensam) vad du menar. Åh, idag hatar jag livet.

Keep your hands to yourself

When you follow me home.

Förövrigt så är Midsommar en förfärligt överskattad högtid. Och som vanligt ska det bli regn. Men att fira det tillsammans med världens finaste folk och att dessutom ha ett hus för sig själv är ju inte helt fel. Hoppas.

Bra, bra, bra, bra!

Äntligen! J'ai tué ma mère. I killed my mother. Jag dödade min mamma. Världens bästa film. Se, jag ber.

Everyone I hold holds me strangled, sweet and smart. I’m not a puppy you take home, don’t bother trying to fix my heart.

Känner för att skriva av mig, men vet inte hur jag ska få ur mig någonting. Det är väl egentligen det mest motsägelsefulla med bloggar och bloggande. Man skriver om sitt liv fast ändock inte alls, alla är för fega för att skriva den exakta sanningen, som i mitt fall när allt bara blir en förvirrande samling ord som endast jag förstår, eller möjligtvis någon enstaka till som lyckats analysera sig fram till vad det kan handla om.

Min hjärna är avdomnad. Saker som borde oroa mig känns inte alls, ligger som ett fluffigt täcke i bakgrunden. Det är det som oroar mig mest. Att jag inte oroar mig. Fast egentligen jag oroar mig inte särskilt mycket över det heller. Allt det som hänt de senaste dagarna har inte hänt mig. Det är någon annan som spelar mig och jag tittar på. En teater där jag inte spelar Frodo. Knappt ens Sam. Att vara huvudpersonen i ens egna liv. Bullshit. Jag påverkas för mycket av min omgivning för att det ska stämma överens. Onyttigt.

Jag borde kanske socialisera mig lite, men vet inte om jag klarar av det idag. Trots att jag saknar er. Jag andas och blöder i alla fall, det är bra. Jag lever. Åtminstone någonstans inunder denna vakna koma.

You wanna climb up the stairs,
I wanna push you back down.
But I let you inside,
So you can push me around.

If I leave before you,
And I walk out alone,
Keep your hands to yourself
When you follow me home.

I don’t want love.
I don’t want love.

We wake up with pounding heads,
Bruised down below.
I should have built better walls,
Or slept in my clothes.

So if I see you again,
Desperate and stoned,
Keep your prison locked up,
And I will leave my gun at home.

I don’t want love.
I don’t want love.

Spådomen var ju nästintill helt sann. En vecka försenad.

Slog mig att det bara gått fem dagar på lovet. Känns mer som att det gått minst två veckor. Har de senaste dagarna hunnit med en lång fika med Mira, hemmakväll fast i sällskap med vänner och en tripp till Sommar!.

Burst Apart

The Antlers har släppt en ny skiva. Svår uppgift att toppa Hospice men den ska få en chans. Det som uppfattats av mina öron än så länge, låter som en blandning av behaglig slumrar musik. Precis vad jag känner för denna dag.

Som varje onsdag går man till Baba. Sweet.

Hej, hej. Nu är det sommarlov och jag tror att jag ska till Rebbe ikväll, fast hon svarar inte i sin mobil.

Jag hatar min garderob. Sommaren har tydligen inte hittat dit. Den innehåller svart, tjockt och långt. Allt man inte vill ha på sig en varm sommardag tycks finnas därinne. Och med tanke på resor och festivaler är min plånbok farligt tunn.

Sandra Beijers playsuit är ju hemskt fin, alltså.

//Din vän pessimisten

Vem, vem, vem?

När förlorade jag dig och när fan förlorade jag mig? Flippin' out.

Hatar att hela tiden vara den "bra" personen. Vad och hur gör man när man inte vill vara sig själv längre?

Imorgon klockn 8.10 avslutas år 2 på Södra.

This Is Walrus och Anders

Bror min - trummisen, och his buddies.

Oh, I love this house, I love this house. This house is home.

Dork

Just nu vill jag verkligen ha en egen lägenhet. Där jag kan bo utan att bry mig om någonting. Ungefär. Lite romantiserat antar jag, men gud vad skönt det vore att inte vara så beroende av omgivningen hela tiden.

Högt över hustaken skulle den ligga.


Kanske med en balkong med plats för stolar och bord. Att spana på människor är ju det bästa som finns.


Eller en liten hemlig trädgård.

Najs lixom.

Känner mig allmänt konstig idag. Lite gravid fast med små extra tillbehör som halsont, svaghet och yrsel. Nu börjar sjukdomen från Prag att flippa ur. Härligt!
Så nu ligger jag i min säng, dricker iste, knaprar ipren och tycker synd om mig själv för att jag kanske missar Signes trädgårdsfest.

Att vara hemma fastän ingen ens har tid att se en film.

Hemmakväll. Funderar på att hyra en film - på datorn, bara för att vara extra fredagslat och slippa ta mig ner till videobutiken. Kanske The King's Speech. Hört att den ska vara bra.

Så himla bra

Fjorton?!

Sociala missar. Jag klarar inte av det. Hemskt. Hemskt. Hemskt. Ältar det tills dagen jag faller ner död. Fy fan för att man inte bara kan dissa all skit.

Annars då? Ett gäng på tre personer vandrade till en, vad vi till en början uppfattade, ganska död stammisklubb. När klockan tillslut stod på 23.30 kom insikten om att vi kunde ta en öl på en närliggande bar och ändock återvända med gratis inträde. Sagt och gjort. Spontant och med överglatt humör rusade vi iväg till livligare områden. En cider och några allvarliga meningar senare var vi återigen tillbaka på samma klubb som nu hade ett proppat dansgolv och ett helt gäng galet trevliga personer vid bordet bredvid.

Lil' Lördag

Jag och Mira har varit hemskt busiga idag och gjort resten av veckan helt super. Måste bara klura ut en värdig förklaring.

Röhöhök

Det brinner galet i Lunda.

Det var kanske inte bara drömtänkande

Kan inte skolan ta slut nu?

Fy va den här veckan känns meningslös. Ska skolka hela, rakt igenom, och inte bry mig om någon. Äh, man får väl drömma.

400

En salig blandning av alla olika slags människor. Lite obekvämt och lite besviket.

Ikväll har det picknickats i ett frysande Rålis. Jag är fortfarande nerkyld. Sallad, hembakt bröd, brie, cider och en hel mängd förfärligt goda frukter som införskaffades under tidigare timmar på en bakluckeloppis vid Täby galopp, lastades upp på våra filtar.
På hemvägen fick jag en tveksam fråga om jag blivit misshandlad. Jag tror inte han riktigt köpte min oförberedda stammande förklaring om att en tjej hade ramlat in i mig. Han såg fundersam ut och undrade vart jag bodde, jag svarade kort och ville bara sova.

@ Mira's

Nu har vi väntat för länge, ätit sallad och druckit världens godaste jordgubbsdrinkar. Tagga Sommar!.

Backa bort och låt det vara. Blunda. Andas. Det måste vara dubbelsidigt och du vet att du inte känner något. Egentligen. Men var det så ångerfullt?

Fan ta sjukdomar. Gå över.
Har bestämt att jag är frisk imorgon. Jag panikar ju över att missa händelser man kan råka förbigå då man hatar livet i en blå soffa. Nej, att hata livet i sällskap med vänner känns mer värt.

Utan dig, du vet jag dör.

Öland. Jag längtar så frustrerande, nostalgi mycket dit. Värmen, lukten av ladugård och känslan att vara helt oberoende, fri att göra vad som faller en in. Att ligga i "gröna rummet" och bläddra i en meningslöst underhållande nyköpt tidning, att äta sill och potatis på den växthusvarma verandan. Jordgubbar och en kopp Kalmarblandning med lite honung i till efterrätt. Gå på långa kvällspromenader i den fortfarande varma kvällssolen, höra duvorna utanför fönstret och slamret från köket när man vaknar på morgonen. Allvaret, vårt förfallande röda hus med dess lummiga trädgård, de rangliga cyklarna, Norrgården, långa dagar spenderade på en långgrund strand och utflykter till Färgestaden. Att under regniga dagar se på en halvbra film på en liten laptopskärm med en bror och två kusiner brevid. Åh, jag dör av längtan! Öland är mitt bästa ställe i hela Sverige.


Sommarkänslor av mjuk-svensk-mes-musik. Älskart'.
Hittades här.