Sociala missar. Jag klarar inte av det. Hemskt. Hemskt. Hemskt. Ältar det tills dagen jag faller ner död. Fy fan för att man inte bara kan dissa all skit.
Annars då? Ett gäng på tre personer vandrade till en, vad vi till en början uppfattade, ganska död stammisklubb. När klockan tillslut stod på 23.30 kom insikten om att vi kunde ta en öl på en närliggande bar och ändock återvända med gratis inträde. Sagt och gjort. Spontant och med överglatt humör rusade vi iväg till livligare områden. En cider och några allvarliga meningar senare var vi återigen tillbaka på samma klubb som nu hade ett proppat dansgolv och ett helt gäng galet trevliga personer vid bordet bredvid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar