söndag 5 januari 2014

Det är då man ljuger.

Känner mig så himla trasig innuti. Vet liksom inte ut och in längre.
Allt går i slow motion samtidigt som jag rusar fram i tankarna. Som att leva med kroppen i en dåtid och huvudet i en framtid. Folk som pratar runt i kring, ihåligt snurrande. Två dagar. Vad fan gör jag?

Och vill bara tillägga, tack för på pekningen. Den har jag aldrig hört förut. Kan inte sluta förundras - att den aldrig slutar att göra ont. Varenda jävla gång skär den som den vassaste av knivar, in i köttet, in i hjärta, hjärna. Muskler som avdomnar.

Tack och hej, ska tydligen äta sunday roast om en timma.

Behövde ju verkligen musik nu.