Ryan - era jävla as.

Och tillbaka i London är man.
Hade en fruktansvärd resedag i fredags. Min Iphone var helknäpp så det tog hela förmiddagen att ladda över  all musik, fick inte över allt trots att Itunes stolt meddelade att jag hade 6 GB till övers. Skit Apple. Fick mig på riktigt förskräckligt humör och värre skulle det bli.
Blev skjutsad till Skavsta av mina päron, inhandlade en ny tandborste på flygplatsen, sa hej då och lirkade mig igenom säkerhetskontrollen med påse, handväska och rullväska. Visa upp pass, ställa sig i en ny kö och nu är det dags att gå ombord. Väl framme vid den sista pass- och boardingcard checken får personalen syn på mitt bagage.
-Du måste stoppa ner det där i ditt handbagage, säger dom.
-Men jag kom ju igenom säkerhetskontrollen.
-Du får bara ha ett handbagage.
-Vad händer om jag inte får ner det då?
-Då får du betala för det extra bagaget. Eller slänga vad det nu är du har i påsen.
-Vad kostar det då? frågar jag.
-525 kr.
Jag rotar runt i min väska, ser hur kön blir kortare och kortare för var sekund. Panik, panik, hor-Ryanair! Jag frågar en ur personalen igen hur mycket det kostade för extra bagage och ser hur hon med lite medlidande i blicken upprepar summan. Fumlande ger jag henne pengarna och äntligen får jag gå ombord med de sista resenärerna i kön.
De flesta platserna är upptagna när jag kommer in men slår mig tillslut ned mellan en man i 50 års åldern och en mode-medveten brud med svarta platåklackar med skaft upp till knäna.
-You're not allowed any luggage under your seats, hör jag flygvärdinnan säga.
Och då inser jag plötsligt varför jag har så mycket plats vid mina fötter: jag har råkat sätta mig vid nödutgången. Och jag bubblar av ilska. Ryanair kan ta sig, big time. Flygvärdinnan kommer tillbaka några minuter senare för att förklara för oss att vi sitter just vid nödutgången och jag känner hur jag verkligen blänger på henne. Hon tittar lite oroande på mig medan hon pratar. Trots att jag vet att inget av det som hänt är hennes fel, är det mot henne jag riktar all min sprängfärdiga irritation och ilska. Aldrig, aldrig att jag flyger med Ryan igen tänker jag medan flyget rullar ut på banan samtidigt som jag ber till gud att vi ska lyfta och att säkerhetsbältes skylten ska släckas så att jag kan få dränka mitt huvud i musik.