Ni är bäst. Och oändligt mycket mer än så.

Ligger och storbölar i min säng medan jag tittar på Moettes film om oss och våra tre år på Södra. Det börjar sjunka in nu. Vi har faktiskt tagit studenten och vi kommer aldrig mer gå i samma klass. Aldrig mer kommer man vandra upp för de stora trapporna till ett klassrum fyllt med dessa underbara människor. Många kommer man att tappa kontakten med även om man svär att aldrig göra det. Det är sådant som händer. Ja, livet händer. Och det gör ont att inse. Så in i helvete ont. Trots förfärliga lärare och pissigt tråkiga lektioner, har det här varit de bästa åren i mitt liv. Kan inte sätta ord på hur mycket ni betyder för mig och hur mycket jag älskar er. Herre gud, gråter så att datorn håller på att ramla i golvet.

Jag finns för er förevigt, ni är det finaste jag har.