Vad sa jag?!

Man vet aldrig vad som kommer att hända när man går ut. Det är väl det som gör det hela lite spännande. Igår blev jag för första gången utslängd, tydligen tyckte vakten att jag vinglade för mycket för att kunna vistas där inne, och för första gången fick jag i mig tillräckligt mycket för att känna att jag var på väg att spy. Dock lyckades jag behålla allt i magen. Så jag vinglade mig i alla fall ut och satte mig vid strandkanten där jag bröt ihop fullständigt medan jag försökte få tag på Sandra. Efter mycket om och men och ett samtal med en förvirrad, och liksom mig - utslängd, Oskar, stod vi tillslut utanför med våra jackor i säkert förvar tillsammans med ett stort gäng kompisar till Sandra. De styrde stegen mot Donken och jag svängde istället ner mot min buss. 40 minuter tickar förbi och jag sitter fortfarande på hållplatsen tillsammans med personer man inte hälsar på men vet vilka de är. Några minuter och ett samtal senare kastar jag mig in i en taxi med en snickare i framsätet.