lördag 23 juli 2011

Snart öppnar poolen!

Onsdag. Den här dagen skulle komma att bli den galnaste och märkligaste på hela veckan. Eller rättare sagt i hela mitt liv.
Vi hade fått nys om en second hand affär som tog betalt i kilo som vi kände oss tvungna att spana in. Efter mycket letande fann vi den på en liten sidogata nära Nollendorfplatz. En klänning och en pikétröja rikare och 7euro fattigare, gick vi till en liten asiatisk snabbmatskedja, vilka verkar ligga lite här och var i Berlin, för att köpa varsin nudelbox för 2.50. Resten av dagen vandrade vi runt vid Alexanderplatz. Försökte hitta ett Starbucks, som tydligen låg några få meter ifrån det ställe där vi istället köpte varsitt glas dyr Cola.
Kvällen fortsatte i samma område på baren CCCP. En mysig bar lite i stil med Zur Fetten Ecke. Soffor, gamla lampor och mörka väggar med stora ramar och några vapen upphängda lite här och var. Vi träffade två killar, varav den ena ville ta Moette på en dejt, och av den andra som vi fick tipset av att gå till klubben Watergate, som är en av Berlins mest kända klubbar. Sagt och gjort kastade vi oss in i närmaste taxi för att återigen tillbringa nattenstimmar i Kreuzberg.
Väl framme möts vi av en lång slingrande kö. 20 minuter senare räcker vi fram våra IDkort och får ett tvärt nej, det är 21 års gräns. De som stått framför oss i kön berättar om en annan klubb som bara ligger några minuter därifrån. Vi visar vägen säger Holländarna och vi följer lydigt efter. Tyvärr räckte inte vår ålder till denna gång heller och vi slår oss istället ner vid en sjavig bar med trasiga stolar och metalrock skrikande ur högtalarna. Vi dricker snabbt upp våra drinkar och ölglas och tar beslutet att lämna människorna från Amsterdam till sina nyfunna vänner och går återigen mot Watergate. Istället för att åter pröva lyckan på den kända klubben, slinker vi in på klubben bredvid, Magnet.
Det känns som vi klivit in i ett större Baba. Ett indieaktigt dansgolv, ett technogolv och shots för 2euro. Vi tar oss igenom alla rum och hamnar tillslut på technogolvet, det är nu allt börjar. Två killar kommer fram till oss medan vi dansar och frågar "Är ni från Sverige?" och "Vill ni hänga med på efterfest i vårt hotellrum?". Vi svarar glatt ja på båda. "Om ni står för taxin, får ni ta vad ni vill i vårt hotellrum", bestäms det.
Plötsligt står vi i en gigantisk lobby med receptionister i kavaj. Grand Hotel står det högst upp på hotellet. Vi glider in i en enorm hiss och knappen högst upp trycks in. Vi hamnar i en svit, ett penthouse, högst upp i Grand Hotel med ett par svenskar från Linköping. "Vi har öl, vin, gräs, ta vad ni vill." Musicquiz, prat, en stor säng och någon som bestämmer sig för att ta ett bad.
Halv sju på morgonen tycker vi att det är dags att börja ta sig hemåt igen.

Berlin är inte direkt den minsta staden i världen och vilka träffar man inte på en pizzarestaurang vid Alexanderplatz dagen därpå, om inte just svenskarna. Vad är oddsen?

Inga kommentarer: