Drar i rätt trådar. Kniven vrids om. Tror du inte förstår det själv, åtminstone inte alltid. Att få en att klamra sig fast vid kanten, irriterat skrika för allt och inget. För att inte falla. Som att känna på lite av smärtan innan man kastats mot marken.
Hatar när du försvinner. Jag vacklar. Snart kommer jag väl snarare att dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar