onsdag 21 september 2011

“You can’t keep running out, kicking yourself off the bed, kicking yourself in the head, because you’re kicking me too.”

Det är frustrerande att se sådana ögon. Gör nästan ont i en. Man kan ju inte göra något då, det är redan bestämt. Det ser man ju. Skär som knivar i mig. För jag klarar inte av det, är inte skapt för att se förbi det. Jag är en sån som analyserar och känner av allt omkring. När något slår fel är det allt min hjärna kan fokusera på. I olika grad. Men det tar snudd på över hela mitt synfält. En dag kanske det kommer bryta ner mig, för det gör mig inte bra på något sätt egentligen. Det är tungt. Hela den här början är tung. Tyngre än vanligt. Måste fan ta tag i det här.
Snälla kan någon stänga några böcker?

Inga kommentarer: