torsdag 29 september 2011
Det är väl lätt att förstora.
Vissa saker kan man nästan inte prata med någon om. Måste agera vuxen och lösa problemet själv. Jag önskar jag var så liten att inga sådana här problem kunde uppstå. Det här känns alldeles för tungt nu. Kan inte tänka på något annat och jag måste samtidigt bli klar med mina bildskisser. Jag mår så illa. Vill inte, vill inte, orkar inte. Jävla horunge, hatar dig så mycket. Vet inte vad jag ska göra, skakar av ångest. Hjälp. Hjälp. Hjälp. Låt mig gå tillbaka i tiden, snälla. Kan inte andas, går inte att lugna ner sig nu. Tror den här känslan kommer få mig att spy snart. Hjälp. Det måste nog vara så. Hjälp. Hjälp. Snälla hjälp, mina ben viker sig nog snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Shit. Det hade kunnat vara jag som skrev den där texten för tre år sedan när jag gick i nian och hade gjort en jättedum grej som jag fortfarande kan må dåligt över ibland. Kommer ihåg hur jag satt på sängkanten och tittade ner på mina knän som darrade så kraftigt att de slog mot varandra och hur jag kände mig alldeles kall inuti. Det var den värsta känsla jag nånsin upplevt i hela mitt liv. Låter kanske klyschigt men det var verkligen som att vara fångad i en mardröm som man visste att man inte skulle vakna upp ur. Ville också kunna vrida tillbaka tiden och göra allting ogjort.
Vad jag försöker säga är väl att jag känner igen mig så jävla mycket och även om du inte vill prata med någon om det så lyssnar jag jättegärna i alla fall om du skulle ändra dig, vilket jag hoppas att du gör. Det brukar kännas bättre efteråt. Puss gumman <3
Åh sötis Jossi! Tack tack tack! <3333333
Jossis kommentar innehöll allt jag tänkte skriva. Jag har känt likadant och det är mardrömsvidrigt!! Tankarna och känslorna kastades omkring och slog sönder mig innifrån i ett halvår ungefärr och jag var så förvånad över att ingen märkte hur jag mådde. Men på ytan syntes ingenting, där var allt som vanligt. Tillslut var jag så panikslagen att jag inte kunde äta.
Min räddning var när jag med darrande händer lyckades skicka iväg ett sms till en vän som jag litar på till 1000% Den här vännen gjorde inget mer än att lyssna och hjälpa mig när jag ville ha stöd men det betydde så himla mycket! Hoppas du vågar prata med någon älsklingsLisa. Som Jossi redan sagt känns det alltid bättre <3
Jag önskar att du inte mådde så dåligt. Det gör så ont i hjärtat att läsa. :( Och att känna att det finns ingenting man kan göra, utom att finnas där ifall du skulle ändra dig och vilja prata.
<3
Ni är fina. Tack. <3
Skicka en kommentar