Ett tåg rullar in på Stockholms Central. Det är inget speciellt med detta tåg, liksom många andra tåg - ett som bara rullar förbi perrongerna med väntande passagerare. För många av dessa resande är nämnt tåg bara det, ett tåg. Men det som skiljer detta tåg från min mängd av anonyma färdmedel är att detta rymmer och färdar en person och en förväntning som snart kommer att delas av mig.
"Hoppa på! Häng med till Uppsala!" Så plötsligt har jag, helt utan förvarning, en glad Signe brevid mig. En timme senare står vi i en skitkall studentstad och försöker lista ut vart vi ska med hjälp av sluddriga vägbeskrivningar.
Jag följer med dig hem ikväll för jag vill inte vara själv. Andas, andas men det är för varmt. Andas, andas allting snurrar runt. Mhm, det här är värt att dö för. Åh kom, vi sover över. Dom stänger men ingen bryr sig.
Vi går på rad, sotiga barn.
Klockan 7 var jag återigen tillbaka som om inget hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar