Jag känner mig som en bakvänd vampyr. Får nästan ont i kroppen av brist och efterlängtan till sol och gröna gräsiga parker. Samtidigt som alla verkar ha lite tid över, sitter jag instängd med en skit äcklig dumt störd bilduppgift. Jag hatar den, det, detta, av hela mitt hjärta. Min umgängesmätare ligger på noll.
Men gråt då, som Anton skulle säga. Och jag skulle svara med I will, trots att det inte riktigt är sant. Det är så det känns lixom, ÅNGHÄST.
. . . . .
Önskar du att du var någon annanstans nu?
Si, oui, ja och yes sir. Berlin känns inte helt fel alltså. Eller bara någonstans där man kan flippa lite.
Vad är du rädd för?
Dig, mig, min hjärna och min bild.
Senaste...
Låten du hörde?
Glasser med låten Tremel (Jamie xx Remix)
Låten du laddade ner?
Wildcat av Ratatat
TV-program du såg?
Vampire Diares, eheh.
Vad har du gjort idag?
Bakat sockersöta, sockervaddsfluffiga rosa kakor, badat i en varm insjö med skimmrande guldfiskar, haft långa meningslöst underhållande samtal med kära vänner, fotat små gulliga kaniner, sprungit barfota på en blommande äng och inte haft några problem överhuvudtaget.
Var det kul?
Nej, inte direkt.
Är du glad nu?
Nej, inte direkt.
Var du glad igår?
Nej, inte direkt.
Vad dansar du till?
Allt som pirrar och studsar i kroppen.
Stockholm är... ?
Lite varmare nu.
Land du vill besöka?
Indien. Eller kanske Vietnam?
Come with me to a place I call reality, I keep it real.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar