När samhällskunskapen tagit slut kastade vi upp våra tunga väskor på axlarna och iväg bar det mot Skärgården. Efter ett pendeltåg, en buss, en iskall båt, en liten minibuss och en tio minuters promenad var vi tillslut framme vid den kyliga stugan. Element sattes på och vi satt i våra jackor och värmde oss med varsin kopp te. Värmen tog dock snart över och en utsökt carbonara lagades till middag. Bara för att skrämma upp oss extra mycket, då vi var omgivna av kolsvart skog, hade Jossi hyrt skräckisen Antichrist, som självklart utspelar sig i en skog. Oturligtnog var den mer grotesk och bisarr än läskig.
.
Efter en promenad, äppelkaksbakning, värmlands dialekter, ett försök till att skriva på en svenska uppgift, en upptäckt om att vattenpumpen var trasig och ett antal PhotoBooth bilder/filmer var det tillslut tid att vinka hej då till Sandra och Elise, hämta vatten och tre nya besökare.
Resterande tid ute på ön gick åt till att äta mumsiga tacos, panika över en otäck plötslig olycka, se på en glittrande stjärnhimmel högt ovanför träden med ett rus från olika drycker i kroppen, köra Jag har aldrig och bara samtala om allt och inget. Hemligheter som tyngt en under så långa perioder att det slutat kännas tunga smög sig ut mellan läpparna, inte förens man hör sig själv säga det högt känner man hur något lättar inombords. Grät, förbryllad av chocken, eller vad man ska kalla det för. Att inte vara beredd på att tyngden ska försvinna. Tur att man har så fint folk att dela med sig om sådant. Och jag menar verkligen allt jag sa den kvällen, även då jag inte var vid mina sinnens fulla bruk.
.
Sista dagen avslutades med en himlans god frukost, en pankaks utflykt, koka snö som vi fick sila genom ett kaffefilter då vi inte hade något vatten och att städa, stänga av och packa. Hur bra helg som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar