Trycker på play och orden "..den stora vita björnen ligger kvar.." sjunger i mitt öra. En Jocke Berg med fel dialekt dumpar sin väska mittemot.

Jag hänger hemma mest hela tiden nu. Jag är ju för äcklig för att vistas bland riktigt folk. Snorig och vedervärdig. Skarvare, skulle Anton säga. Det är inte så farligt egentligen. Det är lite najs ändå när man har sådan fruktansvärd skoltrötthet så att benen nästintill viker under sig. Tillsammans med min trevliga förkylning har jag gjort ett prov i Samhällskunskap, åkt tåg, åkt buss, bakat chokladbollar och gjort te med honung för att tillslut sjunka ned i en soffa med en alldeles utmärkt "hej-jag-är-sjuk-film-som-jag-har-sett-alldeles-för-många-gånger", Amelie från Montmartre alltså.
Kanske att man måste hänga hemma imorgon också. Attans.