söndag 5 december 2010

Bonjour.

Åh ni är ju så fina mina käraste klassvänner! Det blir så töntiga ord, de här, när de tar smak i munnen, men ni får nu faktiskt stå ut. Man kan inte komma ifrån sanningen. Ni är de bästa sällskapet man kan tänka sig. Min dag, min natt, min sol, min måne och all sådan där skit. Trots min (tydligen) sträva motvilja mot att skriva hjärteglada texter måste detta fästa någonstans och här blir ert hem.

Jag träffade Lydia påvägen hem och det var ju även det hur fint som helst. Har inte setts på så fruktansvärt länge känns det som. Men snart är det lov och allt kommer att lösa sig. Kanske till och med att en "tjej-klass-återträff" blir av. Himlans fint!

1 kommentar:

Lydia sa...

Åh vad fin du är Lisa, har saknat dig! :)