Känns så märkligt. Tomt. Fast gör ändå lite ont, liksom. Och det känns tungt. Det trycker i halsen. Vill inte ha det här. Tvärtom. Verkligen tvärtom. Trycker i halsen. I ögonen. Vill inte.
Att det redan gör lite ont. Saknad.
Kommer bli tysta, ensamma månader.
Hejdå. Det blir säkert bäst. Jag hoppas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar