Vadhänderegentligen?

Sitter i min säng, lyssnar på en dålig live version av Elliott Smiths Between the Bars och känner hur det bränner bakom ögonlocken. Klump i halsen. Snart, snart. Det skrämmer mig. Jag skrämmer mig. Allt är så obegripligt och får sån ofantligt stor betydelse att jag känner mig som den minsta av organismer. Urgröpta ögonhålor och giftiga tankar. Skalen har blivit tjockare, vi smyger runt på tå, försiktigt så att ingen hör. Ingen släpps in längre, håll en armlängds avstånd och var lite tystare. Att oroa sig sönder lite.