Och jag lever fortfarande. Gårdagen var packad med folk, diskhon översvämmad med glas och hyllor gapade tomma utan allt porslin. Men det gick faktiskt bra. Ändå. Jobbade hela dagen med de två danskorna, åt brownie och dream cake till (istället för) lunch, sålde marmelader och bokhyllor och tackade kunder som önskade lycka till.
Avslutade skiftet med ett glas champagne och snacks. Känns faktiskt sorgligt att inte komma tillbaka. Har haft riktigt bra kollegor och världens bästa chef vilket jag nog aldrig kommer få igen, åtminstone inte inom den här branschen.
Blev även erbjuden ett jobb som nanny i en familj i början av september. Pappan tyckte tydligen att jag "såg trevlig ut" och tänkte att jag kanske skulle vara bra med deras två små pojkar. Alltså hur dodgy. Vill även att jag ska vara där ett år, flexibel deltid. Tvek på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar