fredag 26 november 2010

Jag blev glad av det där, den där gången. Det händer ju aldrig annars.

Jag vet inte direkt vad jag vill säga. Bara att jag känner för att få ur mig något jag inte kan sätta ord på.

Det ligger ett vitt kallt lager snö utanför fönstret, jullåtar har börjat övas i skolan och en stor gran står i entrén Har förälskat mig i de två första säsongerna av Skins, inget mer än så. Skapat reseplaner för lovet. Vill ha lite förändring här omkring. En hel del egentligen. Vill att livet ska börja leva, nu. Mer galet. Shit, jag blir alldeles för påverkad av deras liv. En kameleont. Precis så. Jag påverkas för lätt och påverkas av allt. Håller med alla och ingen. Vad är min egna åsikt? Ingen jäkla aning. Jag vet knappt vem jag är. Bara mönster av omvärlden, känns det som. Kanske är vi alla det. Bara små bitar av allt och alla som omger oss.
Kameleont. Kameleont. Kameleont.

1 kommentar:

Mira sa...

Amen Lisa, det slog mig nu att du är ju jätteduktig på att skriva jue! Vilken fin text! Fattar precis vad du menar liksom, med kameleonter och förändring o så, bra skrivet! :)