Ibland kan jag så desperat sukta efter Lacuna. Vad smidigt det vore. Radera minnen man mest av allt vill glömma.
"How happy is the blameless vestal's lot.
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind.
Each prayer accepted, and each wish resigned."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar