Explosiv glädje och tusen leenden.

Igår doftade det Way Out West utanför mitt fönster. Fuktig sommarkväll med en lätt vibration av energisk spänning i luften, trots den tomma gatan. Tar minnena tillbaka till tiden efter kvälls konserternas slut och man vandrade hem tillsammans med hundratals okända människor som man, fastän ord inte yttrats, kände en samhörighet med. Med en ohörbar viskning som berättade att man upplevt något stort tillsammans. Explosiv glädje och tusen leenden.