Gott nytt år i förskott.

Halvt snodd 2010 års lista.

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Ja. Tågluffade exempelvis.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Tror inte jag hade några löften i år. Om jag nu hade några är alla troligtvis brutna.

3. Fick någon du känner barn?
Nej.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, fy tusan.

5. Vilka länder besökte du?
Danmark, Tyskland, Schweiz, Italien, Frankrike två gånger och England.

6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
Oui.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
27 & 28 augusti och en hel mängd mer.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Festival och resa.

9. Vilket var ditt största misstag?
Att välja franska steg 4.

10. Vilket var ditt bästa inköp?
Den prickiga blusen som inhandlades på en loppis. Eller möjligtvis det mörka läppstiftet från London.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Tågluffen. Och en hel del trevliga fikastunder.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Fina människor.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Förbannande förkylningar.

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?
Gud det är ju massor! I stort sett alla som hängde på Popaganda.

15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
En nypa bättre tror jag nog allt.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Ja. Att sy egna kläder och baka egna macarons. Fast det har jag egentligen inte gjort överhuvudtaget på något sätt.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Tvångstankar. Och andra otrevliga tankar.

18. Hur var din julafton?
Lite galen och ganska högljudd som den ofta är. Fastän väldigt trevlig.

19. Blev du kär?
Ja. Bland annat i min trasiga skrivmaskin.

20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Skins. På datorn dock.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej?

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Harry Potter, antar jag. Och Killing Yourself to Live. Har inte hunnit med så mycket mer än Annas klassiker.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Återupptäckten av Bon Iver.

24. Önskade du dig något som du fick?
Ja. Inkasserade många fina julklappar.

25. Önskade du dig något som du inte fick?
Mhm.

26. Vilken var årets bästa film?
Inception. Den är ju så smart att man dör lite. Och The Boat that Rocked, vilken jag såg i tisdags. Nu är jag helt såld på 60-tal.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Har ingen jäkla aning. Det var ju nästan ett år sedan, mitt minne räcker tydligen inte så långt. Förmodligen öppnades det presenter och åts fruktsallad.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Mina vänner. Finns nog inga bättre.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Vilken skit fråga.

30. Vad fick dig att må bra?
Kommentarer/komplimanger som gjorde en varm i kroppen.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag säger bara Skins. Och Tom Sturridge.

32. Vem saknade du?
Josefin. Ser henne inte så ofta längre.

33. Vilken var din bästa månad?
Augusti. Eller hela sommaren egentligen. Fast främst augusti.

34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Det finns nog en hel del. Kontakt.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag blir 18.

Anita&Tesse

Snöstorm

Nu är det sisådär en tre dagar kvar till fredag. Det vill säga julafton för er som missat det. Min önskelista är rätt så lång. Ett vitt A4 med röd text både bak och fram. Här är ett litet smakprov:

• En sådan där super fin Diana + kamera
  .
• Circle lenses
  .
• En lysande, glänsande, skinande jordglob
  .
• En svart eller röd basker
  .
• Macarons i en liten fin ask

Åsnebakdel

Efter en trasslig men mysig dag har vi äntligen lov.
Allt ihop började ju i morse då vi försov oss till matten (vilket vi absolut inte fick göra, då Tobias sagt att vi inte fick ledigt trots att vi bad på våra bara knän). Tillsammans med Amanda skyndade vi före till tåget för att hinna till matsalen där en halsduk glömts dagen innan. Nähepp, ingen EOS heller, tre timmars håltid låg istället framför oss. Tåg tillbaka till Moettes boning där vi fick nya direktiv. Engelskan hade flyttats fram två timmar. "Det hinner vi nog inte" sa vi. Tillslut när klockan blivit 14 åkte vi återigen till skolan. Smiter in på expeditionen för att be om nya SL-kort. Fick svaret att "det är kontaktlärarna som ska ge er dem". Går upp tre trappor. Stina meddelar oss att "korten är i expeditionen". Ner tre trappor. Ett blått SL-kort slinker ner i väskan. Efter ett slag på armen går vi genom Sibiriens värstaste vinterkyla mot kyrkan. Vakttornet Tobias står innanför dörren och vi tvingas nästintill krypa fram till ett par halv bra platser. Prästen avslutar avslutningen med att prata i en evighet. Långa god-jul-kramar utdelas till kvarblivande personer. Drar med mig en Amanda till Design Torget och sista julklappen inhandlas. Tågförsening. Bussen missas. Isande is is iskyla. Enda in till benmärgen.

Jag lyssnar på klassisk musik för att lugna ner mig, jag lyssnar på klassisk musik för att lugna ner mig, jag lyssnar på klassisk musik för att lugna

Illamående, hyperventilering, damp, stress, myror i hela kroppen. Hej nedbrytning.

Tre valmöjligheter

De senaste dagarna har varit allmänt trevliga. Ätit middag och sett den klassiska julfilmen Love Actually med fina vänner, klipp håret en aningens för kort, fått mina första julklappar och dessutom köpt alla presenter förutom en på endast två timmar. Toppen!

-Lucien, puis-je obtenir un sachet de levure? -C'est pour Amelie? Elle prépare bien sûr son célèbre gâteau.

Precis så var det ju. Eller kändes det som i vilket fall som helst.
Vad hade egentligen hänt då?

Vet inte hur rätt det blev. Direktöversatt.

Diggar Poe, alltså.

The Raven
by Edgar Allan Poe
(published 1845)

Once upon a midnight dreary, while I pondered, weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
"'Tis some visitor," I muttered, "tapping at my chamber door-
Only this, and nothing more."

Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor.
Eagerly I wished the morrow;- vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow- sorrow for the lost Lenore-
For the rare and radiant maiden whom the angels name Lenore-
Nameless here for evermore.

And the silken, sad, uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me- filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating,
"'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door-
Some late visitor entreating entrance at my chamber door;-
This it is, and nothing more."

[...]

And the Raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted- nevermore!

A Dream Within A Dream

by Edgar Allan Poe
(published 1850)

Take this kiss upon the brow!
And, in parting from you now,
Thus much let me avow --
You are not wrong, who deem
That my days have been a dream;
Yet if hope has flown away
In a night, or in a day,
In a vision, or in none,
Is it therefore the less gone?
All that we see or seem
Is but a dream within a dream.

I stand amid the roar
Of a surf-tormented shore,
And I hold within my hand
Grains of the golden sand --
How few! yet how they creep
Through my fingers to the deep,
While I weep -- while I weep!
O God! can I not grasp
Them with a tighter clasp?
O God! can I not save
One from the pitiless wave?
Is all that we see or seem
But a dream within a dream?

Döda mig

Sitter för tillfället i en blå soffa och lyssnar på mitt tillfälliga obsession - Bon Iver, våndas lite, eller en hel del, över dessa skit uppgifter. Det känns ju lagom roande. Vad är meningen med det hela egentligen? För tillfället bryr jag mig inte ett piss om brittiska kolonier och inte heller hur min läsupplevelse är. Det är ju så trist att jag dör inifrån och ut. Fem dagars isolering och trots att man (åtminstone nästan) är helt frisk tvingas man sitta framför en liten skit dator med två skit uppgifter. Försöker intala mig att det är det sista innan lovet. Det går sådär kan man väl säga.

Uhuuuu!

Istället för att göra engelskan som jag funderar på att ljuga om, tittar jag på Trainspotting. Renton har just kommit upp ur den värsta toaletten i Skottland.

Förkylning, sol och tomma hus.

Det där man samtalar om efter en 30 minuters locking lektion.

Varför har inte jag stött på en sådan där person? En sådan där person som bara dyker upp på ett konfaläger eller vart annars som helst. Bara skiter i de där osäkra tankarna. Verkligen bara dyker upp utan ett knappt hej. Men tyvärr är det min verklighet som gäller och inte någon annans.

Niotillfem

Aj, det där gjorde ont någonstans långt där inne.

Trycker på play och orden "..den stora vita björnen ligger kvar.." sjunger i mitt öra. En Jocke Berg med fel dialekt dumpar sin väska mittemot.

Jag hänger hemma mest hela tiden nu. Jag är ju för äcklig för att vistas bland riktigt folk. Snorig och vedervärdig. Skarvare, skulle Anton säga. Det är inte så farligt egentligen. Det är lite najs ändå när man har sådan fruktansvärd skoltrötthet så att benen nästintill viker under sig. Tillsammans med min trevliga förkylning har jag gjort ett prov i Samhällskunskap, åkt tåg, åkt buss, bakat chokladbollar och gjort te med honung för att tillslut sjunka ned i en soffa med en alldeles utmärkt "hej-jag-är-sjuk-film-som-jag-har-sett-alldeles-för-många-gånger", Amelie från Montmartre alltså.
Kanske att man måste hänga hemma imorgon också. Attans.

Bonjour.

Åh ni är ju så fina mina käraste klassvänner! Det blir så töntiga ord, de här, när de tar smak i munnen, men ni får nu faktiskt stå ut. Man kan inte komma ifrån sanningen. Ni är de bästa sällskapet man kan tänka sig. Min dag, min natt, min sol, min måne och all sådan där skit. Trots min (tydligen) sträva motvilja mot att skriva hjärteglada texter måste detta fästa någonstans och här blir ert hem.

Jag träffade Lydia påvägen hem och det var ju även det hur fint som helst. Har inte setts på så fruktansvärt länge känns det som. Men snart är det lov och allt kommer att lösa sig. Kanske till och med att en "tjej-klass-återträff" blir av. Himlans fint!

Den här dagen är ingenting. Bara en lång väntan.

Bakade lussebullar igår och idag har de givits bort för en okänd summa pengar. Känns som en dålig helg vecka 48. Men jag stretar emot, imorgon blir det bättre.

Fuck it

Nu är det slut. Och det var ju så bra och fint och allt därtill.

.

.

.

.

.

.

.

Allt

Hej. Den här veckan är piss.

Jag hatar Spånga

och denna skit äckliga kyla.

Jag blev glad av det där, den där gången. Det händer ju aldrig annars.

Jag vet inte direkt vad jag vill säga. Bara att jag känner för att få ur mig något jag inte kan sätta ord på.

Det ligger ett vitt kallt lager snö utanför fönstret, jullåtar har börjat övas i skolan och en stor gran står i entrén Har förälskat mig i de två första säsongerna av Skins, inget mer än så. Skapat reseplaner för lovet. Vill ha lite förändring här omkring. En hel del egentligen. Vill att livet ska börja leva, nu. Mer galet. Shit, jag blir alldeles för påverkad av deras liv. En kameleont. Precis så. Jag påverkas för lätt och påverkas av allt. Håller med alla och ingen. Vad är min egna åsikt? Ingen jäkla aning. Jag vet knappt vem jag är. Bara mönster av omvärlden, känns det som. Kanske är vi alla det. Bara små bitar av allt och alla som omger oss.
Kameleont. Kameleont. Kameleont.

Hey, hey, hey!

• Har varit på världspremiären av Harry Potter.
• Inte haft ett liv på en hel vecka.
• Fikat på Classic Tea Room.
• Haft/har ett enormt, fruktasvärt, obottnat craving efter en resa
  och lite sommar längtan men självklart en del jul längtan också.
• Börjat på en liten fin önskelista.
• Fått ett par dödsätar tatueringar på posten.
• Nästan haft ett ensamt skrattanfall när tankar på personer
  som skriker mitt i natten på en allmänn buss dyker upp i huvudet.
• Sett An Education.
• Ätit sushi.
• Haft tankar kretsande runt riktiga tatueringar, tiden efter nyår och
  den där flytten jag vill göra om något år.
• Börjat räkna ner dagarna.

Patrick Wolf - Time of My Life

Patrick Wolfs nya låt! Åh jäklar vad fint, dansvänlig och allt möjligt trevligt och grejer. Pirr i benen så att man nästan dansar på perrongen kl. 7.30 en tisdags morgon.

Två andra nyfunna himlans läckra låtar:

Stars - Your Ex Lover is Dead


Final Fantasy - The CN Tower Belongs to the Dead

Riktigt dramatiskt, alltså.

Paranoia på hög nivå. Korridorerna fylls med rädda ansikten och nerverna är på helspänn. Försiktigt smyger man ut ur klassrummen, springer upp för trapporna. Vem det är som jagar dig har du ingen direkt aning om. Ingen går säker. Killer Game är vad som är på g.

.

When there's nothing left to burn you have to set yourself on fire.

I ett flertal dagar har jag känt mig så hopplöst grå. När man bara hatar allt man sätter på sig och känner att man verkligen, verkligen inte vill bo i sin kropp, ungefär. Men när jag nu satt på tåget, på hemvägen alltså, så kände jag mig bara så otroligt bekväm. Så bekväm att jag till och med la upp fötterna på sätet mittemot, liksom. Fast det krachade ju lite när vi stannade till vid Centralen och alla miljoner människor vällde in. Men det var en trevlig känsla i alla fall. En känsla som det känns som att jag saknat. För ett tag.

Killer Game börjar imorgon. Ehehe..

Slim Susie

1. Tryck på nedanstående playknapp och njut av de första 20 sekundrarna.
Fortsätt lyssna och gå vidare till punkt 2.

2. Nu är du välkommen att läsa de fåtaligt skrivna orden och spana in bilder och filmklipp från en av Sveriges bästa filmer.

Smala Sussie alltså. Helt fruktansvärt bäst. Såg den för ett flertal år sedan men endast suddiga minnen fanns kvar. Så jag bestämde mig helt enkelt för att justera skärpan, kan man väl säga. Två gånger till och med. För den är ju så otroligt fin.
"Finns det inga normala människor i byn?"
"Det finns en massa normala. Överallt. Men det finns liksom ingenting att berätta om dem."

Over and out.

Myrorna

Harry Potter biljetter är bokade! Katching! Första dagen och allt, läckert värre.

Under de senaste dagarna har jag hängt med Hanna och Fanny mest hela tiden. Började med ett klurigt biljettuthämtande på Sergelbiografen, vidare till hårfärgs shopping på Shock, fika på Kaffekoppen för andra gången denna vecka, sällskapsspel. Sova. Godmorgon - yoga 6.45, frukost med scones och te, och det hela slutade med en proppad bil i rullning mot Ropsten med fyra glada människor i baksätet.
Denna kväll tillbringas istället i lanar-sällskap med bror min och tillhörande vän.

Detta lilla halloween inlägg är för övrigt uppdaterat med vackra små bilder!

Fina fisken

Tog precis ett bubbelbad och lyssnade på fin fin musik som Elliott Smith, Bright Eyes, Jose Gonzalez och Amelie från Montmartre soundtracket. Det är just vid sådana här tillfällen jag önskar att jag rökte. Lyssna på supersoft musik, vara omsluten av varmt vatten och ha en cigg i handen är ju bara så himla ultimat på något sätt. Romantiserad verklighet som David skrev. Nä, det där är ju bara en riktigt dum anledning till att börja. Och det är klart att jag inte ska. Börja. Alltså.

Äntligen

har jag bokat klipptid. Bara att vänta till den 18 december. Jag älskar populära frisörer.

Eat your veggies before they eat you!

Vad är halloween utan några skräckisar?
Gårdagen tillbringades därför hemma hos Hanna med indisk mat och filmerna The Exorcist och The Return of the killer tomatoes. Den sistnämnda är nog den mest fantastiska skräckfilm jag någonsin sett.

.

Den där första dagen på lovet.

Fredagen. Galet fint. Alla var super fina. Kaniner, emos, skelett, Ginny Weasly, fångar, Kleopatra, dockor, dödsätare, skadade racercyklister, vampyrer, präster och olika namnlösa läskigheter. Det dansades och byttes låtar non stop. Och jag trivdes enomt i min rosa peruk. Nästan så att jag får lust att färga håret i någon underbart onormal hårfärg. Ljust, ljust mintgrönt skulle inte vara helt fel. Alltså. Om det inte blir total fel i färgningen det vill säga.
Arrangörerna fick förövrigt varsin klubba med en skorpion i. O ja, de var riktiga.
Utomordentligt bra början på höstlovet.

Alla bilder är snodda av ett flertal ovan fotade människors ansiktsbok-album.

Och du Mira, du måste skicka mig dina polaroidbilder.
Annars..

"Sitta på bussen som en jävla melankolisk spofvfmd. Som att ta en dos med heroindepp."

Jag hade tänkt säga förlåt för alla ångest inlägg, men kom fram till att det antagligen kommer att fortsätta, så nä. Och ångest är väl passande till halloween. Eller? Dystra tider vill tydligen ha dystra humör. Kanske att jag skapar en trevligare blogg någon gång i framtiden. Kanske.
Jag får trösta mig med fina halloween outfits och tillhörande fest som jag nu så förfärligt längtat och längtar till.




Fast jag älskar er alla mina vänner, ni är allt. Jag dör utan er. Bara så ni vet.

Testing, testing.

Och min otroligt vackra rosa, rosa, rosa peruk har hämtats på Video butiken.
På fredag är halloweenparty som gäller. Pepp!

Gårdagen i 11 ord

- Nollningsfilm
- Poängjakt
- Spagetti och tomatsås
- Fest i Akalla
- Nollningsed
- Poliser
- 1000 gånger dans
- Akalla gäng
- Vakter
- Kaninkostym
- Städning

Idag:

Jag går om kring i oklart vatten nu. Vet inte vad jag vill och mår allmänt inte-så-bra-som-man-borde-göra. Fast egentligen vet jag precis vad jag vill. Jag gjorde fel val och jag vill fruktansvärt gärna tillbaka till festen hos Jenny. Blue Man Group förstörde min kväll. Jag vet knappt ut och in.

Fly någon gång ibland

Jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha en egen lägenhet, jag vill ha snyggt hår. Kollektiv!

Ibland blir jag så frustrerat irriterad på folket i huset där jag bor.

Ska jag bli ensam kvar?

Fy tusan vad jag älskar den här låten. Den får mitt hjärta att dö lite av överväldigande varje gång en ny ton bryter sig ut. De träffsäkra övergångarna gör en svag i benen och jag vet knappt vart jag ska ta vägen när den där mäktigheten tränger in i huvudet. Får svårt att sitta still, vill bita i någonting och säga allt jag tänker, högt, så de som vill är fria att lyssna.

We're too old, we're not old at all, just too old.

Jag tänker ofta på engelska. Ofta om det handlar om icket upplevda minnen. Det låter bättre så, när inte alla svenska ord drar ut allt. Du måste svara långt för att få tag i det du letar efter. Dock säger jag inte att jag inte gillar svenska.

Jag tror på det Kant sa om att det finns en tid på dygnet då man skriver som bäst. Jag trivs bäst med att skriva under mörka timmar. Det går lättast då.

Professor Snape kom du på Vincent Crabbe med att kasta en Wingardium Leviosa besvärjelse på Mrs Norris?

Hanna firande med kladdkaka, te, Galen panna, Harry Potter spel - Mysteriet på Hogwarts, Kick-Ass och ännu mera te. Fanny hade nytt chock rosa hår. Och på tal om hår i fina färger: jag måste skaffa mig en sådan peruk som Charlotte i Lost in translation har.

Darksidedperson

Dum som man är sitter man och lyssnar på den sorgligaste musiken i världen, så nu gråter jag. Jag gråter för de vackra tonerna, för allt det dom förlorar och för att de förlorar något jag aldrig haft. Knappt snuddat vid.

Det är så mycket svårare att vara positiv.

Med hjärtat i halsgropen

Mysigaste kvällen, i mysigaste huset, med mysigaste människorna, med läskigaste filmen och knackningarna. Dansa locking till pianomusik och skratta åt att man skrattar.

Idag blir det tårtkalas.

Mosaik

Saturnus. Med planet stora, högt betygsatta kanelbullar och franska menyer klassas detta, enligt min skala, som ett av världen mysigaste och finaste lilla café. Ligger på samma nivå som Frankrikes La Banan och Göteborgs Tintin café. Och det är en fin nivå det.

Fina trevliga studiedag

Hur fint är det inte med en ledig dag mitt i veckan? Eller att ens ha ett hus ledigt för sig själv i några timmar. Vad ska man hitta på, vart ska man placera sig och med vem ska man vara med? Ödet ligger i den lediges händer. Många och tuffa beslut det där.

More lock 'n' loll

• Töjningar är snyggt
• Locking ÄR roligt
• Anna har missuppfattat vad en krönika är
• Ett hängande örhänge, på killar, är också snyggt
• Jag har inte lagt ner särskillt mycket tid på EOS texten
• Mina bullar är goda
• Lost in translation är en väldigt, väldigt fin film
• Jag måste nu ta bussen till skolan jag inte orkar med.

Döda dödens dödande dagar

Jag hatar så jag nästan mår lite illa. Det är frost i gräset och mina kinder är lika rosenröda som min ilska. Åh vad jag inte gillar någonting för tillfället. Jag hatar allt och jag hatar mig själv för att jag hatar allt. Rädda mig Kent.

Oh, Brad!

The Rocky Horror Picture Show. Helt galen och glitter sprakande.

Lust och fägring

.

.

.

.

Pasta med hemgjord tomatsås, flädersaft, fruktsallad, scones, te, sällskapspel, ett par av världens finaste levande personer och en upplyst Stockholmsvy.

28 days, 6 hours, 42 minutes, 12 seconds

.

.

Donnie Darko är den mest fantastiskt, finaste, dyster-mörka film som någonsin gjorts.

Det här är ett flum år

Valpepp!

Ett år från rösträtt. "Håller tummarna" för skiftning i regeringen. Solidaritet och jämlikhet, det låter ju fint det.

Vilka äckelbarn röstar på SD?

Hur ska detta gå egentligen?
*Sväljer hårt*

Söderbloggen.

I'm gonna take that fear and wear it like a crown

Hallå, du kommer ingenstans med att bara hoppas och önska. Usch vad cheesy. Ta tag i det skitunge.

Att kvävas av sitt eget skratt

.

.

Det är nästan så att det gör ont

Fick ett ofantligt krav efter The Antlers igen. Sätt på ett par hörlurar och höj volymen tills du dränks och sköljs bort i sköra, gråtfärdiga toner.

You make me sick.

Idag är jag en dryg jävel. Det får mig att må illa och vilja göra saker vanliga, normala människor inte gör. Bryter ut som lila händer. Social inkompetens är mitt förnamn.

Skolkade från franskan idag. Att inte kunna glosorna, inte kunna översätta texten, att inte kunna prata franska överhuvudtaget och definitivt inte kunna diskutera i en grupp och återberätta textens handling, då är skolk en ren överlevnadsinstinkt.

Ballong-gevär

Vårat skolfoto kommer slå allas. Vindruvsklase, hur genialt är inte det? Det exploderade av lila. Till och med fotografen erkände att vi hade den skönaste bilden hittills

De tusentals lila ballongerna som användes i fotot stängdes in på en toalett på andra våningen. Ballongerna vällde ut i korridoren då någon öppnat dörren. Rektorn kom. Smäll ballongerna och städa upp efter er sa hon. Skrattande sprang hela klassen ut på skolgården för att skjuta sönder Söder.

För tillfället har jag damp

Jag vill bara skrika och sparkas, vara allmänt motsträvig, utan någon som helst anledning.

Schhh

Allvarligt talat trodde jag att jag skulle bli psykiskt störd igår. Paranoia till tusen.
Mer ingående beskrivning av gårdagen finns på Lydias blogg.

Att hälla upp te är lika töntigt som en alldeles för perfekt himmel.

Muffins, Lydia och minst fyra koppar varmt smaksatt vatten.

Sand i overrated, it's just tiny, little rocks.

Ibland kan jag så desperat sukta efter Lacuna. Vad smidigt det vore. Radera minnen man mest av allt vill glömma.

"How happy is the blameless vestal's lot.
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind.
Each prayer accepted, and each wish resigned."

Hej Sverige.

Och så är man tillbaka. Tre hela tågluffarveckor är officiellt över.

Från Stockholms busstation vid Klarabergsviadukten, till mellanlandning i Köpenhamn, några timmars väntan i Hamburg, Berlin, Lucerne, paus i Milano, Genova, Nice, Paris, färja från Dieppe, avstigning i New Haven och slutstation i London.

Under mesta delen av tiden levde vi på bröd, vatten och yoghurt. Dock lyckades vi klämma in några restaurang besök och där inkluderat två tre rätters middagar. Och självklart Italiens svimmfärdsgoda glass och onämnt antal slushies.
Bodde hos Miras farbror som ägde ett helt hyreshus i Berlin, vilket var lite smått rörigt. Träffade Lafayette på ett tåg. Gick på vägar som liknade vattenrutchkanor i Lucerne. Försökte lista ut den kluriga kollektivtrafiken i Genova, blev lurade på pengar av en taxichaufför, brände nästan upp hostlets micro och träffade på en mögligostbågs gubbe på en buss.
Gick på de mysiga gatorna i den gamla staden i Nice och köpte det dagliga frukostbrödet i ett bageri gatan ned. På en strand träffade vi två gitarrspelande fransmän vilket ledde till dumdristighet, glasflaskor och musik. Vart lovade en till madrass då det saknades en i lägenheten och fick sista natten veta att den enda madrasstillverkaren i Nice hade brunnit upp. Såg Eiffeltornet, Louvern och Sacre Coeur. Fikade på ett café i, eller åtminstone väldigt nära, Montmartre. Tog oss till hamnstaden Dieppe och fick hela det iskalla väntrummet för oss själva. Mötte käraste Sandra och Amanda utanför hostlet vid Queensway i London. Levde på Pret's sallader och stadens second-hand affärer.
Flyg hem.

Bilder kommer antagligen inom snar framtid. Endast en fungerande dator för tillfället, vilken inte innehåller dessa bilder.

Hej Europa.

Ett inlägg avklarat.

Hejdå. Vi ses om tre veckor.

France