Och så är man tillbaka. Tre hela tågluffarveckor är officiellt över.
Från Stockholms busstation vid Klarabergsviadukten, till mellanlandning i Köpenhamn, några timmars väntan i Hamburg, Berlin, Lucerne, paus i Milano, Genova, Nice, Paris, färja från Dieppe, avstigning i New Haven och slutstation i London.
Under mesta delen av tiden levde vi på bröd, vatten och yoghurt. Dock lyckades vi klämma in några restaurang besök och där inkluderat två tre rätters middagar. Och självklart Italiens svimmfärdsgoda glass och onämnt antal slushies.
Bodde hos Miras farbror som ägde ett helt hyreshus i Berlin, vilket var lite smått rörigt. Träffade Lafayette på ett tåg. Gick på vägar som liknade vattenrutchkanor i Lucerne. Försökte lista ut den kluriga kollektivtrafiken i Genova, blev lurade på pengar av en taxichaufför, brände nästan upp hostlets micro och träffade på en mögligostbågs gubbe på en buss.
Gick på de mysiga gatorna i den gamla staden i Nice och köpte det dagliga frukostbrödet i ett bageri gatan ned. På en strand träffade vi två gitarrspelande fransmän vilket ledde till dumdristighet, glasflaskor och musik. Vart lovade en till madrass då det saknades en i lägenheten och fick sista natten veta att den enda madrasstillverkaren i Nice hade brunnit upp. Såg Eiffeltornet, Louvern och Sacre Coeur. Fikade på ett café i, eller åtminstone väldigt nära, Montmartre. Tog oss till hamnstaden Dieppe och fick hela det iskalla väntrummet för oss själva. Mötte käraste Sandra och Amanda utanför hostlet vid Queensway i London. Levde på Pret's sallader och stadens second-hand affärer.
Flyg hem.
Bilder kommer antagligen inom snar framtid. Endast en fungerande dator för tillfället, vilken inte innehåller dessa bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar