Det är nästan så att det gör ont

Fick ett ofantligt krav efter The Antlers igen. Sätt på ett par hörlurar och höj volymen tills du dränks och sköljs bort i sköra, gråtfärdiga toner.

You make me sick.

Idag är jag en dryg jävel. Det får mig att må illa och vilja göra saker vanliga, normala människor inte gör. Bryter ut som lila händer. Social inkompetens är mitt förnamn.

Skolkade från franskan idag. Att inte kunna glosorna, inte kunna översätta texten, att inte kunna prata franska överhuvudtaget och definitivt inte kunna diskutera i en grupp och återberätta textens handling, då är skolk en ren överlevnadsinstinkt.

Ballong-gevär

Vårat skolfoto kommer slå allas. Vindruvsklase, hur genialt är inte det? Det exploderade av lila. Till och med fotografen erkände att vi hade den skönaste bilden hittills

De tusentals lila ballongerna som användes i fotot stängdes in på en toalett på andra våningen. Ballongerna vällde ut i korridoren då någon öppnat dörren. Rektorn kom. Smäll ballongerna och städa upp efter er sa hon. Skrattande sprang hela klassen ut på skolgården för att skjuta sönder Söder.

För tillfället har jag damp

Jag vill bara skrika och sparkas, vara allmänt motsträvig, utan någon som helst anledning.

Schhh

Allvarligt talat trodde jag att jag skulle bli psykiskt störd igår. Paranoia till tusen.
Mer ingående beskrivning av gårdagen finns på Lydias blogg.

Att hälla upp te är lika töntigt som en alldeles för perfekt himmel.

Muffins, Lydia och minst fyra koppar varmt smaksatt vatten.

Sand i overrated, it's just tiny, little rocks.

Ibland kan jag så desperat sukta efter Lacuna. Vad smidigt det vore. Radera minnen man mest av allt vill glömma.

"How happy is the blameless vestal's lot.
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind.
Each prayer accepted, and each wish resigned."

Hej Sverige.

Och så är man tillbaka. Tre hela tågluffarveckor är officiellt över.

Från Stockholms busstation vid Klarabergsviadukten, till mellanlandning i Köpenhamn, några timmars väntan i Hamburg, Berlin, Lucerne, paus i Milano, Genova, Nice, Paris, färja från Dieppe, avstigning i New Haven och slutstation i London.

Under mesta delen av tiden levde vi på bröd, vatten och yoghurt. Dock lyckades vi klämma in några restaurang besök och där inkluderat två tre rätters middagar. Och självklart Italiens svimmfärdsgoda glass och onämnt antal slushies.
Bodde hos Miras farbror som ägde ett helt hyreshus i Berlin, vilket var lite smått rörigt. Träffade Lafayette på ett tåg. Gick på vägar som liknade vattenrutchkanor i Lucerne. Försökte lista ut den kluriga kollektivtrafiken i Genova, blev lurade på pengar av en taxichaufför, brände nästan upp hostlets micro och träffade på en mögligostbågs gubbe på en buss.
Gick på de mysiga gatorna i den gamla staden i Nice och köpte det dagliga frukostbrödet i ett bageri gatan ned. På en strand träffade vi två gitarrspelande fransmän vilket ledde till dumdristighet, glasflaskor och musik. Vart lovade en till madrass då det saknades en i lägenheten och fick sista natten veta att den enda madrasstillverkaren i Nice hade brunnit upp. Såg Eiffeltornet, Louvern och Sacre Coeur. Fikade på ett café i, eller åtminstone väldigt nära, Montmartre. Tog oss till hamnstaden Dieppe och fick hela det iskalla väntrummet för oss själva. Mötte käraste Sandra och Amanda utanför hostlet vid Queensway i London. Levde på Pret's sallader och stadens second-hand affärer.
Flyg hem.

Bilder kommer antagligen inom snar framtid. Endast en fungerande dator för tillfället, vilken inte innehåller dessa bilder.

Hej Europa.

Ett inlägg avklarat.

Hejdå. Vi ses om tre veckor.

France