Sand i overrated, it's just tiny, little rocks.

Ibland kan jag så desperat sukta efter Lacuna. Vad smidigt det vore. Radera minnen man mest av allt vill glömma.

"How happy is the blameless vestal's lot.
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind.
Each prayer accepted, and each wish resigned."

Hej Sverige.

Och så är man tillbaka. Tre hela tågluffarveckor är officiellt över.

Från Stockholms busstation vid Klarabergsviadukten, till mellanlandning i Köpenhamn, några timmars väntan i Hamburg, Berlin, Lucerne, paus i Milano, Genova, Nice, Paris, färja från Dieppe, avstigning i New Haven och slutstation i London.

Under mesta delen av tiden levde vi på bröd, vatten och yoghurt. Dock lyckades vi klämma in några restaurang besök och där inkluderat två tre rätters middagar. Och självklart Italiens svimmfärdsgoda glass och onämnt antal slushies.
Bodde hos Miras farbror som ägde ett helt hyreshus i Berlin, vilket var lite smått rörigt. Träffade Lafayette på ett tåg. Gick på vägar som liknade vattenrutchkanor i Lucerne. Försökte lista ut den kluriga kollektivtrafiken i Genova, blev lurade på pengar av en taxichaufför, brände nästan upp hostlets micro och träffade på en mögligostbågs gubbe på en buss.
Gick på de mysiga gatorna i den gamla staden i Nice och köpte det dagliga frukostbrödet i ett bageri gatan ned. På en strand träffade vi två gitarrspelande fransmän vilket ledde till dumdristighet, glasflaskor och musik. Vart lovade en till madrass då det saknades en i lägenheten och fick sista natten veta att den enda madrasstillverkaren i Nice hade brunnit upp. Såg Eiffeltornet, Louvern och Sacre Coeur. Fikade på ett café i, eller åtminstone väldigt nära, Montmartre. Tog oss till hamnstaden Dieppe och fick hela det iskalla väntrummet för oss själva. Mötte käraste Sandra och Amanda utanför hostlet vid Queensway i London. Levde på Pret's sallader och stadens second-hand affärer.
Flyg hem.

Bilder kommer antagligen inom snar framtid. Endast en fungerande dator för tillfället, vilken inte innehåller dessa bilder.

Hej Europa.

Ett inlägg avklarat.

Hejdå. Vi ses om tre veckor.

France

Menu du jour

Idag har individuella packlistor gjorts och det har ätits sushi. Trevligt.

Nu är allt packat och klart och 4 timmars sömn väntar för att sedan följas av en taxiresa, flygresa och att landa i ett land kallat Frankrike.

I väntan på tågluffar människor

Fin-fina solisar som inhandlades igår. Då jag inte kunde bestämma vilket par jag skulle ta, sa den snälla killen i kassan att jag kunde få det ena paret för 10:-. Inte att man tackar nej till 40 kronors rabatt när man äntligen funnit brillor man letat efter mest hela sommaren.

Lunda picknick, gröna Converse, Ozzy brillor och intensiv kopparröd

Öland

Explosiv glädje och tusen leenden.

Igår doftade det Way Out West utanför mitt fönster. Fuktig sommarkväll med en lätt vibration av energisk spänning i luften, trots den tomma gatan. Tar minnena tillbaka till tiden efter kvälls konserternas slut och man vandrade hem tillsammans med hundratals okända människor som man, fastän ord inte yttrats, kände en samhörighet med. Med en ohörbar viskning som berättade att man upplevt något stort tillsammans. Explosiv glädje och tusen leenden.

Usch, vad lalligt det blir.

Det kommer bara flum ord ur mina sms-fingrar och det blir ologiskt och bara nä. Vet inte ens vad jag snackar om nu.. Oj, oj, förlorade människa.

Sitter och lyssnar på The Tallest Man on Earth på Ölands södra udde, har precis läst ut Harry Potter fem och mina axlar har fått en perfekt härligt röd färg.