Jag har tänkt att skriva här så himla länge, men varje gång, liksom samtidigt som tanken slagit mig, har lusten slagits bort lika snabbt som den kommit. Har väl någon slags prestationsångest som ligger och gnager där i bakgrunden antar jag.
Nu kom Robin med te. På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar