Det finns fan gränser

Fick sluta tidigare från projektarbetet. Lämnade in projektplanen och styrde stegen mot pendeltågen. Utanför stationen står en man i 50 års åldern. Jag slänger en snabb blick på honom när jag går förbi och ser hur han i ögonvrån följer mig med blicken. Han mumlar något jag inte kan uttyda då det enda jag hör är ett långt gitarriff. Medan han mumlande stirrar på mig, ser jag att han samtidigt tar sig mellan benen. Jag hinner knappt inse det förens jag gått förbi. Ökar stegen i takt med ilskan. Jävla äckel. Jag är för fan inget jävla objekt! Blir så in i helvete förbannat arg, vad fan tror han?! Horungsäckeljävel! Skulle gått fram och sparkat honom i skrevet, stuckit ut ögonen och spottat honom i hans äckliga ansikte.

Undrar hur många personers dagar han har förstört förutom min.