Vi lyckas få de bästa platserna, absolut längst fram i mitten. Länge, länge får vi vänta innan de första tonerna från Outside Inside börjar spelas. Mike Skinner kastar sig upp på en förstärkare och pratar med publiken, "Is that a spliff? Nice.", bror med sin tophat blir kallad Mad Hatter och en tjej blir galen efter att han pekande sagt "I like your face". "I got an idea" utbrister han sen och ber en bandmedlem att skriva ner sitt nummer på en lapp vilken han sedan räcker över till tjejen. Skinner möblerar om på scenen och ställer förstärkare på varandra, "I see you Stockholm". Robert Harvey med sin otroliga röst sjunger ibland med. Skinner pratar om att alla måste göra samma sak samtidigt för att skapa ett upplopp och säger sedan åt alla att sätta sig ner i en minut. "No one likes a hero", alla måste sätta sig.
När den näst sista låten spelas bestämmer han sig för att crowdsurfa. Publiken gungar hit och dit och snart är han snudd på över våra huvuden. Sträcker ut en arm och lägger handen på en känd mans mage. Galet. Hade inte behövt några andra artister, The Streets gjorde hela kvällen.
När konserterna är slut har tågen slutat gå, bussen går inte förens om en timme och vi får tillslut ta en taxi hem.
Jag lyckades tyvärr inte överleva denna dag. Huggande magont, huvudvärk, växlande illamående och hosta fick mig tillslut att inse att en och en halv timme Litterär gestaltning inte skulle gå, trots att man borde vara där första lektionen.
Gick till en bankomat, tog ut pengar, köpte Hobnobs och åkte hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar