NEJ.

Jag tänker INTE skriva den dumma fortsättningen. Jag vill INTE. Rebelliskt. Surprise, surprise: jag har tydligen naturkunskap imorgon. Blä blä blä.

Älskvärt.

There's a Christmas tree somewhere

in London with a bunch of presents

underneath it that'll never be opened.

And I thought, if I survive all of this,

I'd go to that house, apologize to

the mother there, and accept whatever

punishment she chose for me.

Prison... death... didn't matter.

Because at least in prison and at

least in death, you know, I wouldn't

be in fuckin' Bruges.

But then, like a flash, it came to me.

And I realized, fuck man, maybe

that's what hell is: the entire rest

of eternity spent in fuckin' Bruges.

And I really really hoped I wouldn't die.

I really really hoped I wouldn't die.

Ouch

Har plötsligt fått ett sådant jävla helvetes magont. Det hugger. Så, nu vet ni.

Jag kan inte sjunga eller läsa högt. Host, host.

Jag orkar inte vara sjuk och jag orkar inte gå i skolan. Gud vad jag tjatar. Jag vet. Men fy tusan vad jag är skoltrött. Känns som ett enda mörker alla timmar man sitter instängd i ett klassrum. Jag famlar runt i det och finner ingen riktig tröst. Bara massa måsten som läggs på hög. Och ändå har vi knappt haft en hel skoldag än. Många lektioner går bort och förkortas såhär i början. Jag trodde inte att man kunde tröttna så mycket, så snabbt. Skolan gör mig deprimerad. På riktigt. Den är svart, djup och något som inte mår bra. Usch usch usch.

Kan inte allt bara lösa sig nu?

Dad, what was war? That's not going to happen!

I'm really okay, thanks, there's nothing to witness
I said as I looked back from the edge of the cliff
The old man looking down lent over the ridge
Just looked with a grin as if a blessing had hit him

I slumped on the jut of the cliff
Just leave me alone this is none of your business
I will said the old man but just one thing
What he said was so lovely it stunned me

He said I lay right there once at the edge of the rock
I was ready to jump I was ever so lost
But this gentleman stopped and said something I never forgot

For billions of years since the onset of time
Every single one of your ansestors survived
Every single person on your mum and dads side
Successfully looked after and passed onto you life

What are the chances of that like?
It comes to me once in a while
And everywhere I tell folk it gets the best smile

And then the old man walked away and out of sight
Until the sound of him hiking turned to the sound of silence
I just froze in a profound surprise
But from down in my pride I found a smile to my eyes

And for many days again I'd be passing the same cliff
And on many occasions I'd chance on the same thing
Laying in the moss in the same way I was
Would be another man looking like he needed a change of luck

So I'd say I lay right there once at the edge of the rock
I was ready to jump I was ever so lost
But this gentleman stopped and said something I never forgot

For billions of years since the onset of time
Every single one of your ansestors survived
Every single person on your mum and dads side
Successfully looked after and passed onto you life

What are the chances of that like?
It comes to me once in a while
And everywhere I tell folk it gets the best smile

För mycket tid, för lite vett.

I think I love you more than you like me.

Seg dag.

Sådär när man känner som en iver som river i en lite. Ingen vill lyssna men samtidigt känns det som att man ska explodera. Blir uttråkade. Tröttnar. Ibland blir man bara lite förmycket. Lite för negativ, lite för positiv, lite för glad, lite för ledsen, lite för arg. En fin gräns.

Stumma Skypesamtal kl. 2 på en vardagsnatt. Inte alls bra för skolan.

Skola skola skola

Sitter i Caffiz under en cirka två timmars håltimme med trötta vänner som vill gå hem och läsa böcker. Bara så ni vet.

Nej men titta vad man hittat på tuben.

Vafan är det för mongo som har filmat den här?

I alla fall. Vi stod nästan precis där han, i slutet på sin crowdsurfning, ramlar över stängslet för att sedan gå upp på scenen igen.

I'm struggling to remember your voice now so i might call you again.

Idag har jag brutit ihop över sjukdom, nya kurser och skolan i största allmänhet. Grät en skvätt tog mig sedan samman och klarade mig igenom en hel skoldag av två möjliga. Hade Engelska C sista lektionen och insåg plötsligt hur mycket jag missat på grund av Anna. Den nya läraren verkar i vilket fall som helst trevlig och han är mycket, mycket bättre på engelska än tidigare lärare jag haft. Tydligen bott i Liverpool i två år.
Herre min gud. Robin ringde medan jag var nere och tvättade lite kläder. Hjälp. Jag vågar inte prata nu heller, jag är ju nykter!

Jag sviktar

och svajar. Hjälp. Det här känns inte alls bra. Säg att det bara är en dålig dag. För jag orkar faktiskt inte.

Den sista konserten i Sverige

Tillsammans med en broder och två tillhörande kompisar tog vi igår oss in till Skeppsholmen för att börja köa till en konsert som fyra timmar senare skulle komma att bli en av de bästa jag sett. Kvällen rullade på med höga galna killar i publiken, ett snudd på pinsamt framträdande av T-Pain och hans danscrew, smärtande fötter och en tråkig Petter med trevliga överraskningar så som Timbuktu och Veronica Maggio.

Vi lyckas få de bästa platserna, absolut längst fram i mitten. Länge, länge får vi vänta innan de första tonerna från Outside Inside börjar spelas. Mike Skinner kastar sig upp på en förstärkare och pratar med publiken, "Is that a spliff? Nice.", bror med sin tophat blir kallad Mad Hatter och en tjej blir galen efter att han pekande sagt "I like your face". "I got an idea" utbrister han sen och ber en bandmedlem att skriva ner sitt nummer på en lapp vilken han sedan räcker över till tjejen. Skinner möblerar om på scenen och ställer förstärkare på varandra, "I see you Stockholm". Robert Harvey med sin otroliga röst sjunger ibland med. Skinner pratar om att alla måste göra samma sak samtidigt för att skapa ett upplopp och säger sedan åt alla att sätta sig ner i en minut. "No one likes a hero", alla måste sätta sig.

När den näst sista låten spelas bestämmer han sig för att crowdsurfa. Publiken gungar hit och dit och snart är han snudd på över våra huvuden. Sträcker ut en arm och lägger handen på en känd mans mage. Galet. Hade inte behövt några andra artister, The Streets gjorde hela kvällen.

När konserterna är slut har tågen slutat gå, bussen går inte förens om en timme och vi får tillslut ta en taxi hem.

Jag lyckades tyvärr inte överleva denna dag. Huggande magont, huvudvärk, växlande illamående och hosta fick mig tillslut att inse att en och en halv timme Litterär gestaltning inte skulle gå, trots att man borde vara där första lektionen.

Gick till en bankomat, tog ut pengar, köpte Hobnobs och åkte hem.

They're filming midgets!

Har precis ätit mumsiga mackor med billig prosciutto och slökollar lite på In Bruges för sisådär 100 gången. Jag tror jag aldrig kan tröttna på den.

Jag gillar inte mitt schema och jag är fruktansvärt trött. Har inte ens haft en riktig skoldag.

The world is outside but inside warm inside informal outside stormy inside normal

Hejdå mitt liv, hej skolan. Jag har en sådan ångest. Är ärligt talat snudd på livrädd. Jag orkar inte med mer skoltrötthet, det räcker nu. Det får väl gå som det går.

Har en hel massa annan ångest också men det går vi inte in på nu.

I kväll blir det The Streets konsert med bror och hans polare. Askalas.

Stuck

Broder.

16 år på dagen.

Mapplethorpe, Bolin och ett resturangbesök.

I lördags var jag på fotografiska och såg bland andra, dessa två utställningar.

Jag trodde först att den senare, Liu Bolin, bara redigerade bilderna i Photoshop, men tydligen så ber han olika personer att måla bort honom i verkligheten för att sedan fota det. Det började tydligen som en protest när hans ateljé i Kina revs. Helt otroligt.

Efteråt åt jag middag på restaurangen Matkultur. Gös med rödbetor och en jordärtskockplatå toppad med fetaost och chévre. Har uppenbarligen blivit tokig i chévre på senaste tiden. Mums.

Älskar dig!

Idag åker finaste Signe till Mali för att bo där med sin familj i ett halvår. Allt är så märkligt. Så svårt att greppa. Mali?! Tiden har bara gått och på något sett har Signes flytt hamnat lite vid sidan om, kanske för att det är under en kortare tid, men nu känns det minst lika tungt. Fast samtidigt som jag börjat förstå att ni verkligen inte kommer tillbringa första halvåret/året med oss så inser jag också att ni kommer ju tillbaka.

Mängder av pussar och kramar!

Nom

Så filmen Toast för någon dag sedan. Handlar om mästerkocken Nigel Slaters tragiska uppväxt. Man blir så fruktansvärt sugen på alla fantastiska bakelser.

Problem

Vet inte om jag alltid kan hålla med men jag kan inte hjälpa att tycka om den på något sätt. Förövrigt en himlans fin låt där ovanför.

Varför använder inte vi x när vi slutar våra samtal? Så gulligt och smart kort. Man förstår ju på en gång, kram liksom.

I vår lägenhet tycker jag att vi ska göra så här på alla lampknappar.

Kan jag komma imorgon?

Har varit på Sommar hemskt mycket på senaste tiden. Igår kväll lovade vi en kille att göra honom en byst med historisk acceptans, panikköpte vin och minglade runt. Vid tvåtiden tog jag bussen hem och hamnade framför facebook med en söt engelsman i chatten. Gick inte och la mig förän jag hörde pappa började göra sig i ordning för att gå till jobbet, det vill säga runt kl. 7.30.

Denna dag har det blivit ännu mer prat med Robin, fått en kopp te över Internet, varit på parkbion där jag såg halva Black Swan för andra gången och sagt hejdå till Signe som jag troligtvis inte kommer att träffa på ett halvår.

♥

Juste, jag har lagt upp en ny gadget, vilken du kommer att finna här till höger under Jag spanar in dessa bloggar. Där kommer alltså alla bilder jag gillar och har heartat på We♥It att komma upp. Om du skulle känna dig sugen på att kolla på lite fina bilder alltså. I stort sett så kommer alla bilder jag lägger upp här därifrån, förutom egenfotograferade såklart.

18.06 - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En annan grej jag kom att tänka på om layout här på bloggen är att man får den bästa upplevelsen om man istället använder något annat program än Internet Explorer. Google Chrome, funkar tillexempel superbt och går att ladda ner snabbt och gratis. Alltså, åtminstone på min egen dator, blir designen inte riktigt lika delicious i Explorer.

En god macka.

• Gott bröd
• Dijonsenap
• Tapenade
• Chèvre

• Körsbärstomater
• Värm!

• Sallad med olivolja och salt vid sidan om

Har ingen koll längre.

Gonna see the riverman.

Betty said she prayed today
For the sky to blow away
Or maybe stay
She wasn’t sure

For when she thought of summer rain
Calling for her mind again
She lost the pain
And stayed for more

Johanna

Nu åker person nummer två bort över havet för att tillbringa ett år i Kansas. Åh vad jag kommer att sakna alla! Men samtidigt blir man så avundsjuk, dom kommer få uppleva så mycket som man själv säkert aldrig kommer få göra.

Stora lycka till pussar och kramar! <333

Irr, irr, irr, iterande.

Idag har jag verkligen inte gjort någonting. Haft flera sociala erbjudanden under dagen men har inte orkat röra mig ur fläcken. Två lugna dagar räcker dock.

Har insett att min onsdagskväll är lite förstörd, eller åtminstone min plan på att minska budgeten. Jag hatar den där fucking handledarkursen. Blir bara skit varje gång jag ska boka den. Fitta.

My grandfather informs me that is not possible.

Åh, såg filmen Everything Is Illuminated igår och jag har nu fått en ny favoritfilm.

Handlar om Jonathan som samlar på familjeminnen i olika former, löständer, smycken, fotografier, lappar, burkar och andra saker som lämnas efter hans döda släktingar. När han får ett foto överlämnat av hans mormor, föreställande hans morfar och en kvinna vid namn Augustine blir han nyfiken och bestämmer sig för att åka till Ukraina och ta reda på mer. Där träffar han Alex, dennes farfar och hans älskade hund Sammy Davis Jr. Jr., som hjälper honom i hans sökande.

Jag får rysningar och blir lite gråtfärdig varje gång jag ser den där trailern av någon anledning, trots att den typiska berättarkillen förstör en del. Se!

Jonfen.

ONAJS

Idag mår jag inte bra men jag älskar vår nedsuttna soffa.

Kvällar

Efter lite övertalande från Sofia hamnade jag tillslut på Sommar i alla fall. Lite folk men i sällskap med fina vänner jag varit utan i en hel vecka.

Igår var jag med Mira som jag trodde var på Gotland mest hela dagen och även Amanda som kom förbi en sväng på eftermiddagen. Vi fikat på mysiga Saturnus och har nu dessutom planerat och köpt in massa lyxig och supergod mat för att göra en fabulös fransk middag. Matpoäng till oss.

Åska och hällregn

Sitter i en soffa med en filt, en kopp te, fruktsallad med nötter och läser om kaos i en älskad stad. Det är Hollywood-regn utanför fönstret och det känns hemskt bra att vara inne i värmen och titta på när allt dränks där utanför. Jag hade planer om att dra till Sommar ikväll men det är inte världens bästa ställe att hänga på om det regnar lika mycket som för tillfället. Jag vet inte riktigt hur det blir. Tror att jag åtminstone ska checka nästa PLL avsnitt i vilket fall som helst.

Åska ♥

Jag vet att du vill.

Har åkt en del longboard nere på Öland och nu har Anton köpt en ny så jag har ungefär obegränsad tillgång till hans gamla. Så nu mina vänner tycker jag att ni ska spana in dessa två videor, bli otroligt supertaggade och sedan köpa en bräda och lära er att åka tillsammans med mig. Askalas!

Bilresa → Stockholm •ᴥ•

Bada med traktorer och gigantiska sandhögar.

Vi har fått nys om en stor och jätte djup sjö med klarblått vatten som ligger här i närheten, i ett industriområde. De har till och med satt ut en badstege. Hur märkligt som helst.
Imorgon återvänder jag till Stockholm. Jag har redan tre måsten:

• Lämna in min mobil på lagning


• Laga min skrivmaskin


• Hämta ut Patrick biljetterna
  

Nu är det bokat!

C'mon.

Jag tror att jag kanske har lyckats göra det möjligt att kommentera här igen. Och i så fall, vågen för mig! Eller för någon som kallar sig Vin.

Nu tror jag Tesse sitter på ett flyg högt upp i luften.

Bara

Vid sidan om alla farväl fortsätter dock livet som vanligt. Har tillsammans med broder bokat biljetter till fetaste rapfestivalen på Skeppsholmen. The Streets, enligt Anton, sista konsert i Sverige. Och självklart kommer Petter och även T-Pain. Imorgon kommer jag dessutom troligtvis också boka biljetter till Patrick.

Mina pengar har minskar drastiskt den här veckan, har snart gjort av med nästan 2000. Funderar på att om jag ska köpa ett par Hasbeens liknande skor för 400, men kan inte riktigt avgöra om det är ett smart drag eller inte. Dom är ganska så fina i alla fall. Lackröda sandalaktiga med klack. Vad tycks, låter det värt?

Tesse Tesse Tesse

Imorgon försvinner en av de finaste människorna i världen bort över havet till USA för ett helt år. Och jag kommer att sakna henne så himla mycket. Jag har inte ens fått chansen att säga hejdå på riktigt och fram tills för bara några minuter sen var jag i det stadiet där jag knappt vågade skicka ett sms för att jag ville inte inse sanningen, men som på beställning kommer samtalet jag skjutit upp hela dagen. Ett litet hejdå blev det åtminstone och jag försöker intala mig själv att hon kommer ju faktiskt tillbaka men mitt tangentbordet blir ändock blött av tårar.
Det finns nästan ingenstans där man får gråta ifred här. Finns människor i alla rum och jag klarar inte av medlidande nu. Det här handlar inte om någon annan och det finns inget som lindrar saknaden just nu.
Det är så märkligt hur man kan få så bra vänner på bara två år. Känns som att jag känt vissa i min klass förevigt, Tesse inräknad. Snällaste, finaste, knäppaste och roligaste och jag hoppas så galet mycket att hon kommer att få det hur bäst som helst där borta. Superstora digitala lyckokramar och pussar <333.

"He was a good man from the 60s who killed himself when he was 24, but he was one of the best."

Men det är trevligt också.

Är på Öland. Men allt känns lite fel. För kort och enkel resväg hit, inga kusiner, ingen badlust, inga jordgubbar och en konstant gnagande känsla av efterlämnad. Vänner som försvinner utan riktiga farväl, en längtan till Stockholm som man knappt sett på en hela sommaren och personer som förstör en kväll med skarpa kommentarer och efteråt en förmycket-på-en-gång-ångest.

Jag lever inte så mycket i nuet som jag skulle vilja, befinner mig ofta så djupt förirrad någonstans i huvudet.