Muswell Hill

I måndags landade jag då i London. Blev upphämtad av Robin och tog den långa vägen från Heathrow till Muswell Hill.
Har sedan dess sett massa filmer och serier, i stort sett tre säsonger av Peep Show, gått på en promenad i området och i en park med stora lövfria träd, druckit te hemma hos hans pappa och bakat en banankaka tillsammans med hans mamma. Idag är det soligt för första gången sen jag kom hit så jag vill ut!

Tänkte att jag skulle göra ett inlägg efter att jag fotat runt lite, men jag glömmer bara bort det så ni får ett bildlöst inlägg istället. Kommer väl lite senare.

Holy fuck.

Vad håller jag på med?! Aaah.
Att älska folk gör ONT. Och för fan in i helvete vad jag älskar er. Som sisådär 20 hugg rakt i hjärtat. :'( Ni är bara bäst.
❤❤❤

Hejdå Sverige för ett tag.

Börja inte, för du kommer inte kunna sluta.

Usch. Idag är det tungt. Inte i huvudet men i hjärtat. Står och vippar på kanten till att brista ut i gråt, i vilken sekund som helt. Jag lämnar ju liksom inte bara allt det tråkiga Stockholm innebär, utan också allt det där fina. Allt jag älskar. Mina vänner som jag skulle gå i döden för, mina päron som hjälper mig genom allt trots att jag är ett as ibland och min älskade, knäppa bror.
Försöker intala mig själv att det bara är att åka hem om jag vill. Men det är svårt. Allt är bara så svårt att förstå för tillfället.
Fy sjutton vad jag älskar er.

För övrigt hade jag en super mysig avskeds-chill-fest. I stort sett alla de bästa på golvet i mitt kök.

B.A.R

Har nu provat på råbiff för första gången. Lite utav en besvikelse måste jag säga. Dock var den övriga maten helt fabulös. Grillade skaldjur och olika slags fisksorter, brynt smör med pepparrot, grillad zucchini och en avokado- och grapefrukt sallad. Och såklart en kopp cappuccino på maten. Och en salt kola choklad pralin.
Min mage höll, och håller, på att spricka. No kidding.

Du är så patetisk. Så fruktansvärt patetisk.

Min kväll började med ledset huvud och sömniga ögonlock. Släpade mig in mot Amandas nya lägenhet med en påse bröd i handen och en krans med rosor på huvudet. Träffar en Sandra på vägen och tillsammans irrar vi omkring i Hammarbyhöjden i jakt på ett blått hus.
När vi äntligen hittat rätt är våra händer kalla som isbitar och våra vänner har redan hunnit att slänga ihop en morotssoppa som står varm och färdig på bordet. Trötthets flummar oss genom hela middagen och efterrätten och allt det där svarta och ledsamma är som bortblåst.
Gruppen minskas med två personer och stegen styrs mot klassikern Baba. Dricker drinkar, fryser utanför SevenEleven, hånar dansgolvet, ser en Cassie och pratar med diverse människor. Träffar på en efterbliven jävel och snackar mat och filmvetenskap med hans kompisar.
Kort och gott så hade jag det väldigt trevligt. Mina vänner är bäst och den sista Baba kvällen är avcheckad.

Xoxo Sladdertackan.

Räcker inte. Varför nu?

Försvinnande goda!

Det tog sisådär en timme för oss att få ett bord i den lilla lokalen men när vi väl slog oss ner så var det så himla värt väntan. En old-school burgare och några sippar på en Mint Chocolate Chunk- och Strawberry Cheesecake shake och jag var total mätt.
Om ni får chansen - gå dit.

Sa dessutom mitt första adjö till Jossi gos igår. Hon drar nämligen till Berlin ikväll. :'(

Flippin'B

Ikväll ska jag äta burgare på Flippin' Burgers med fina typer. Ah, taggad!

Nu ska jag in och möta Jossi och Sandra.

Inte riktigt än.

Har just kommit hem från en liten fika på Miras jobb med några fina brudar. Åt en mini biskvi och en woopie-pie aktig sak. Mums. Tog tåget hem med Rebbe som sitter hundvakt några stationer bort från mig. Och snart ska jag äta lasagne. Gud va gott! ❤
Känner att den här veckan kommer bli bra. Har bokat in saker i stort sett varje dag fram tills att jag åker. Panikar ju såklart sönder en del, men allt kommer att lösa sig bestämmer jag. Så det så.

Tydligen gör det inte det för alla.

Uppenbarelse.