NEJ.

Jag tänker INTE skriva den dumma fortsättningen. Jag vill INTE. Rebelliskt. Surprise, surprise: jag har tydligen naturkunskap imorgon. Blä blä blä.

Älskvärt.

There's a Christmas tree somewhere

in London with a bunch of presents

underneath it that'll never be opened.

And I thought, if I survive all of this,

I'd go to that house, apologize to

the mother there, and accept whatever

punishment she chose for me.

Prison... death... didn't matter.

Because at least in prison and at

least in death, you know, I wouldn't

be in fuckin' Bruges.

But then, like a flash, it came to me.

And I realized, fuck man, maybe

that's what hell is: the entire rest

of eternity spent in fuckin' Bruges.

And I really really hoped I wouldn't die.

I really really hoped I wouldn't die.

Ouch

Har plötsligt fått ett sådant jävla helvetes magont. Det hugger. Så, nu vet ni.

Jag kan inte sjunga eller läsa högt. Host, host.

Jag orkar inte vara sjuk och jag orkar inte gå i skolan. Gud vad jag tjatar. Jag vet. Men fy tusan vad jag är skoltrött. Känns som ett enda mörker alla timmar man sitter instängd i ett klassrum. Jag famlar runt i det och finner ingen riktig tröst. Bara massa måsten som läggs på hög. Och ändå har vi knappt haft en hel skoldag än. Många lektioner går bort och förkortas såhär i början. Jag trodde inte att man kunde tröttna så mycket, så snabbt. Skolan gör mig deprimerad. På riktigt. Den är svart, djup och något som inte mår bra. Usch usch usch.

Kan inte allt bara lösa sig nu?

Dad, what was war? That's not going to happen!

I'm really okay, thanks, there's nothing to witness
I said as I looked back from the edge of the cliff
The old man looking down lent over the ridge
Just looked with a grin as if a blessing had hit him

I slumped on the jut of the cliff
Just leave me alone this is none of your business
I will said the old man but just one thing
What he said was so lovely it stunned me

He said I lay right there once at the edge of the rock
I was ready to jump I was ever so lost
But this gentleman stopped and said something I never forgot

For billions of years since the onset of time
Every single one of your ansestors survived
Every single person on your mum and dads side
Successfully looked after and passed onto you life

What are the chances of that like?
It comes to me once in a while
And everywhere I tell folk it gets the best smile

And then the old man walked away and out of sight
Until the sound of him hiking turned to the sound of silence
I just froze in a profound surprise
But from down in my pride I found a smile to my eyes

And for many days again I'd be passing the same cliff
And on many occasions I'd chance on the same thing
Laying in the moss in the same way I was
Would be another man looking like he needed a change of luck

So I'd say I lay right there once at the edge of the rock
I was ready to jump I was ever so lost
But this gentleman stopped and said something I never forgot

For billions of years since the onset of time
Every single one of your ansestors survived
Every single person on your mum and dads side
Successfully looked after and passed onto you life

What are the chances of that like?
It comes to me once in a while
And everywhere I tell folk it gets the best smile

För mycket tid, för lite vett.

I think I love you more than you like me.

Seg dag.

Sådär när man känner som en iver som river i en lite. Ingen vill lyssna men samtidigt känns det som att man ska explodera. Blir uttråkade. Tröttnar. Ibland blir man bara lite förmycket. Lite för negativ, lite för positiv, lite för glad, lite för ledsen, lite för arg. En fin gräns.

Stumma Skypesamtal kl. 2 på en vardagsnatt. Inte alls bra för skolan.

Skola skola skola

Sitter i Caffiz under en cirka två timmars håltimme med trötta vänner som vill gå hem och läsa böcker. Bara så ni vet.

Nej men titta vad man hittat på tuben.

Vafan är det för mongo som har filmat den här?

I alla fall. Vi stod nästan precis där han, i slutet på sin crowdsurfning, ramlar över stängslet för att sedan gå upp på scenen igen.

I'm struggling to remember your voice now so i might call you again.

Idag har jag brutit ihop över sjukdom, nya kurser och skolan i största allmänhet. Grät en skvätt tog mig sedan samman och klarade mig igenom en hel skoldag av två möjliga. Hade Engelska C sista lektionen och insåg plötsligt hur mycket jag missat på grund av Anna. Den nya läraren verkar i vilket fall som helst trevlig och han är mycket, mycket bättre på engelska än tidigare lärare jag haft. Tydligen bott i Liverpool i två år.
Herre min gud. Robin ringde medan jag var nere och tvättade lite kläder. Hjälp. Jag vågar inte prata nu heller, jag är ju nykter!