Hur, vad, va?

Sedan igår morse har jag spritt ut sådär 17 cvn runt Muswell Hill. Och för ungefär en timma sedan fick jag ett samtal av en man från caféet Chorak. Jag har ta mig tusan fixat ett jobb. Om jag nu vill ha det. Haken är nämligen den att dom vill att jag ska jobba för dom minst ett år. Jag blir betald £5.50 i timmen vilket är ganska så lite pengar, jag kommer dessutom jobba runt sex timmar per dag vilket även det är ganska så få timmar (dock kanske 6 dagar i veckan) och dom tar en deposition om jag skulle baila på £100. Det som dock är lite bra med jobbet är att jag kommer få träning och att en häsocertifikats kurs ingår.
------------------------

Depositions delen är troligtvis inte ens laglig, eller nästan till hundra procent inte. Så nu, några timmar senare har jag sagt att jag gärna tar jobbet men kan inte gå med på depositionen. Men han vill inte ge med sig, så jag har nu tills imorgon på mig att bestämma om jag vill ta det som det är eller skita i det helt. Uh. Vad göra?

Middag!

Min första egenlagade middag fick bli en tomatsoppa med rostat bröd till. Med en massa vitlök och peppar. Kostade sisådär 70p. Najs.

Nu ska jag ta mitt pick och pack och dra mig till Robins bostad.

£3

Hittade en bh på mellandagsrean häromdagen. Silkeslen i silver med fina band.
Sådant kap!

Fint.

Mitt nyår spenderades hemma hos Robins kompis Henry med fem andra figurer. Drack halv äckligt rosé som var rena frukt/fake vanilj bomben och vitt vin som Henry bjöd på som smakade litchi. Satt i ett mysigt kök med alla flaskor huller om buller på bordet, räknade ner sekundrar och kollade på sisådär fem fjuttiga fyrverkerier från andra sidan ett hus.
Bestämde oss för att ta oss till en ny fest vid tre tiden efter lite övertalning från en kille som var något mer än bara lite på kanelen. Hamnade i Finsbury Park en stund senare och får meddelandet om att killen som höll i festen inte var i huset längre. Köpte chips i en tobaksaffär och tog sedan en buss som stank av spya tillbaka hem.

Gott nytt år!

2013.

Rusk

De följande dagarna efter resekaoset har jag bland annat flyttat in hos Liz. Har nu ett eget rum och i stort sett en egen toalett. Har även ätit lunch på Carluccio's för att fira en födelsedag, träffat en Henry och gått på mellandagsrea på Oxford Street.


Min nya gata under kvällstid. Bor ju liksom på en gigantisk kulle, så alla små ljusprickar längst ner på gatan är tusentals hus någon annanstans i London.


Utsikt från mitt rum.


Mitt nya rum! Inte mycket, men jag gillart'.

Ryan - era jävla as.

Och tillbaka i London är man.
Hade en fruktansvärd resedag i fredags. Min Iphone var helknäpp så det tog hela förmiddagen att ladda över  all musik, fick inte över allt trots att Itunes stolt meddelade att jag hade 6 GB till övers. Skit Apple. Fick mig på riktigt förskräckligt humör och värre skulle det bli.
Blev skjutsad till Skavsta av mina päron, inhandlade en ny tandborste på flygplatsen, sa hej då och lirkade mig igenom säkerhetskontrollen med påse, handväska och rullväska. Visa upp pass, ställa sig i en ny kö och nu är det dags att gå ombord. Väl framme vid den sista pass- och boardingcard checken får personalen syn på mitt bagage.
-Du måste stoppa ner det där i ditt handbagage, säger dom.
-Men jag kom ju igenom säkerhetskontrollen.
-Du får bara ha ett handbagage.
-Vad händer om jag inte får ner det då?
-Då får du betala för det extra bagaget. Eller slänga vad det nu är du har i påsen.
-Vad kostar det då? frågar jag.
-525 kr.
Jag rotar runt i min väska, ser hur kön blir kortare och kortare för var sekund. Panik, panik, hor-Ryanair! Jag frågar en ur personalen igen hur mycket det kostade för extra bagage och ser hur hon med lite medlidande i blicken upprepar summan. Fumlande ger jag henne pengarna och äntligen får jag gå ombord med de sista resenärerna i kön.
De flesta platserna är upptagna när jag kommer in men slår mig tillslut ned mellan en man i 50 års åldern och en mode-medveten brud med svarta platåklackar med skaft upp till knäna.
-You're not allowed any luggage under your seats, hör jag flygvärdinnan säga.
Och då inser jag plötsligt varför jag har så mycket plats vid mina fötter: jag har råkat sätta mig vid nödutgången. Och jag bubblar av ilska. Ryanair kan ta sig, big time. Flygvärdinnan kommer tillbaka några minuter senare för att förklara för oss att vi sitter just vid nödutgången och jag känner hur jag verkligen blänger på henne. Hon tittar lite oroande på mig medan hon pratar. Trots att jag vet att inget av det som hänt är hennes fel, är det mot henne jag riktar all min sprängfärdiga irritation och ilska. Aldrig, aldrig att jag flyger med Ryan igen tänker jag medan flyget rullar ut på banan samtidigt som jag ber till gud att vi ska lyfta och att säkerhetsbältes skylten ska släckas så att jag kan få dränka mitt huvud i musik.

Måsten, inhandling, krabba och bubbel. Mini pajer, te och 3D.

Finisar

Håret är klippt och en Rebbe firad. Fick en kikärtsgryta, mumsiga kokos drinkar och glass. Det spelades galenpanna och lyssnades på musik. Galet mysigt alltså.
Drog till ett södra proppat Baba och mitt i allt ihop tröttnade jag. Träffade en glad Mira utanför dörren och fick världens bamsekram, vilket var ett himla fint avsked innan jag tog mitt pick och pack för att hinna med sista pendeln hem. Utlovade en sista fika innan jag försvann som nu kommer att inträffa imorgon, för vid 18 tiden lyfter flyget åter mot London.

Tomten är far till alla barnen, ungefär?

Har denna kväll firat amerikansk jul med kalkon och plum pudding hemma hos min mormor och morfar. Drack ett 3000 kronors vin, samtalade med fina kusiner, lyssnade på ett bråk och åt mormors fantastiska chokladtryfflar.

Imorgon ska jag tidigt, tidigt in till staden för att go bananas på mellandagsrean.