Burst Apart

The Antlers har släppt en ny skiva. Svår uppgift att toppa Hospice men den ska få en chans. Det som uppfattats av mina öron än så länge, låter som en blandning av behaglig slumrar musik. Precis vad jag känner för denna dag.

Som varje onsdag går man till Baba. Sweet.

Hej, hej. Nu är det sommarlov och jag tror att jag ska till Rebbe ikväll, fast hon svarar inte i sin mobil.

Jag hatar min garderob. Sommaren har tydligen inte hittat dit. Den innehåller svart, tjockt och långt. Allt man inte vill ha på sig en varm sommardag tycks finnas därinne. Och med tanke på resor och festivaler är min plånbok farligt tunn.

Sandra Beijers playsuit är ju hemskt fin, alltså.

//Din vän pessimisten

Vem, vem, vem?

När förlorade jag dig och när fan förlorade jag mig? Flippin' out.

Hatar att hela tiden vara den "bra" personen. Vad och hur gör man när man inte vill vara sig själv längre?

Imorgon klockn 8.10 avslutas år 2 på Södra.

This Is Walrus och Anders

Bror min - trummisen, och his buddies.

Oh, I love this house, I love this house. This house is home.

Dork

Just nu vill jag verkligen ha en egen lägenhet. Där jag kan bo utan att bry mig om någonting. Ungefär. Lite romantiserat antar jag, men gud vad skönt det vore att inte vara så beroende av omgivningen hela tiden.

Högt över hustaken skulle den ligga.


Kanske med en balkong med plats för stolar och bord. Att spana på människor är ju det bästa som finns.


Eller en liten hemlig trädgård.

Najs lixom.

Känner mig allmänt konstig idag. Lite gravid fast med små extra tillbehör som halsont, svaghet och yrsel. Nu börjar sjukdomen från Prag att flippa ur. Härligt!
Så nu ligger jag i min säng, dricker iste, knaprar ipren och tycker synd om mig själv för att jag kanske missar Signes trädgårdsfest.

Att vara hemma fastän ingen ens har tid att se en film.

Hemmakväll. Funderar på att hyra en film - på datorn, bara för att vara extra fredagslat och slippa ta mig ner till videobutiken. Kanske The King's Speech. Hört att den ska vara bra.

Så himla bra

Fjorton?!

Sociala missar. Jag klarar inte av det. Hemskt. Hemskt. Hemskt. Ältar det tills dagen jag faller ner död. Fy fan för att man inte bara kan dissa all skit.

Annars då? Ett gäng på tre personer vandrade till en, vad vi till en början uppfattade, ganska död stammisklubb. När klockan tillslut stod på 23.30 kom insikten om att vi kunde ta en öl på en närliggande bar och ändock återvända med gratis inträde. Sagt och gjort. Spontant och med överglatt humör rusade vi iväg till livligare områden. En cider och några allvarliga meningar senare var vi återigen tillbaka på samma klubb som nu hade ett proppat dansgolv och ett helt gäng galet trevliga personer vid bordet bredvid.