ÅH, vad jag har saknat dig stressångest. Välkommen tillbaka!

Jag känner mig som en bakvänd vampyr. Får nästan ont i kroppen av brist och efterlängtan till sol och gröna gräsiga parker. Samtidigt som alla verkar ha lite tid över, sitter jag instängd med en skit äcklig dumt störd bilduppgift. Jag hatar den, det, detta, av hela mitt hjärta. Min umgängesmätare ligger på noll.
Men gråt då, som Anton skulle säga. Och jag skulle svara med I will, trots att det inte riktigt är sant. Det är så det känns lixom, ÅNGHÄST.

. . . . .

Önskar du att du var någon annanstans nu?
Si, oui, ja och yes sir. Berlin känns inte helt fel alltså. Eller bara någonstans där man kan flippa lite.

Vad är du rädd för?
Dig, mig, min hjärna och min bild.

Senaste...

Låten du hörde?
Glasser med låten Tremel (Jamie xx Remix)

Låten du laddade ner?
Wildcat av Ratatat

TV-program du såg?
Vampire Diares, eheh.

Vad har du gjort idag?
Bakat sockersöta, sockervaddsfluffiga rosa kakor, badat i en varm insjö med skimmrande guldfiskar, haft långa meningslöst underhållande samtal med kära vänner, fotat små gulliga kaniner, sprungit barfota på en blommande äng och inte haft några problem överhuvudtaget.

Var det kul?
Nej, inte direkt.

Är du glad nu?
Nej, inte direkt.

Var du glad igår?
Nej, inte direkt.

Vad dansar du till?
Allt som pirrar och studsar i kroppen.

Stockholm är... ?
Lite varmare nu.

Land du vill besöka?
Indien. Eller kanske Vietnam?

Come with me to a place I call reality, I keep it real.

Plötsligt blev det alldeles kallt i parken

Nu är det sommar och vi är slavar till skolan. Två helvetes veckor kvar. Därefter väntar en Prag resa, kristi himmelsfärd och några få, små skoldagar kvar.
Det känns så ironiskt när man skolkar för att plugga.


Äh jag orkar inte. Sämsta inläggen någonsin, jag vet.

En lördag som mest var konstig, fast vi tjänade dricka.

Hade tänkt kasta ur mig

bitter tjej 93 som tänker sova till jordens undergång, men jag tror jag ångrar mig. Det sista står jag dock fast vid. Jag är så trött.

4.

Sitter och läser om olika generationer. Millennials är bäst på multitasking. Titta på My so-called Life, plugga och blogga samtidigt. Mäktigt.

Komsikt att ordet blogga inte finns med i Bloggers stavningskontroll.

Han kunde inte gå rakt.

Den där nedräknaren gör mig nervös. Nästan lite värt att bli av med 50:- bara för att slippa panik-snegla uppe i högra hörnet var och vareviga sekund.

Jag måste skriva ut Jesus.
Godnatt.

I don't know U!

Trash trash trash

LångARE lugg

My so-called Life <3, Rickie!

Social instabilitet.
Kul att det behövs dricka för normalitetlighet. BläH, kul nu tack! Och en mun som inte kan stängas ens med tvång.

Skrillex.........................!

ReE meningen så.

Sverige ♥

Nu har vädret tydligen bestämt sig för att det ska bli vinter igen. Det snöar. Nu vill jag bara sitta kvar i min säng och lyssna på The Radio Dept. tills jag dör.

Babbla?

Dunkande hjärtan klockan kvart över fem. Ingen vet ifall det verkligen hänt.

Ett tåg rullar in på Stockholms Central. Det är inget speciellt med detta tåg, liksom många andra tåg - ett som bara rullar förbi perrongerna med väntande passagerare. För många av dessa resande är nämnt tåg bara det, ett tåg. Men det som skiljer detta tåg från min mängd av anonyma färdmedel är att detta rymmer och färdar en person och en förväntning som snart kommer att delas av mig.
"Hoppa på! Häng med till Uppsala!" Så plötsligt har jag, helt utan förvarning, en glad Signe brevid mig. En timme senare står vi i en skitkall studentstad och försöker lista ut vart vi ska med hjälp av sluddriga vägbeskrivningar.

Jag följer med dig hem ikväll för jag vill inte vara själv. Andas, andas men det är för varmt. Andas, andas allting snurrar runt. Mhm, det här är värt att dö för. Åh kom, vi sover över. Dom stänger men ingen bryr sig.
Vi går på rad, sotiga barn.


Klockan 7 var jag återigen tillbaka som om inget hänt.