O, du gömda affär

Nu är jag himlans ljus blond. Det har varit fint vårigt väder och jag funderar på att äta en semla till frukost. Mina naglar är trasiga och jag vet inte vad jag ska ha på mig imorgon. Jag vill äga massa pengar för tillfället och köpa en fin sjal med glassar på. Den kostar 70 små kronor men mina pengar vill inte ge med sig och överlämnas till en annan kassa. Det är sämst och jag måste men orkar inte leta jobb. På fredag skall jag i vilket fall som helst få än mer vitt hår och lördagen kan bli kul. Men pengar alltså...........

Ojdå, det var inte mening att vi skulle träffas här och nu.

Idag har det fikats i mängder och inhalerats sol och värme genom alla fiber i hela kroppen. Herre vad fint!

Imorgon skall jag bleka mitt hår. Vitt vitt vitt skall det bli.
Minspaceknappärdålig.

Jag tror jag skymtar en sol.

Vårkänslor så att man nästan dör lite. Gud så jag tjatar. Ni får stå ut.

En fyra timmars lång nuvarande och tidigare års nostalgi-vår-lista hittas här.

Åt middag på en super trevlig restaurat med ma famille igår. Lamracks och massa tillbehör. Mums.

Störningsmoment.

Kvällen kändes inte alls så bra som man skulle vilja. Och jag har ringt en del personer utan att röra mobilen helt fel tid på dygnet.

Fick av mina sötaste vänner en jättegod, i efterskotts, chokladkaka. Hur fint och oväntat som helst.

Shut up!

Förfärligt trött. Läst om galet annorlunda liv i Just Kids, deltagit i ett yogapass, ätit yoghurt med supergod müsli, kollat på en trollande broder och nu känner jag mig ungefär som en fisk. Eller annat dylikt.
Imorgon blir det återigen Baba. Med nyrekryterade 18 åringar.
Godnatt.

Spring härifrån.

Kände ni våren idag?

Melee!

Det där med att bli avbruten, det kan verkligen gå en på nerverna. Speciellt när man vill få ur sig något man helst inte vill upprepa för rädsla för det nalkade svaret eller för den egna förödmjukelsen Speciellt då man börjat prata och plötsligt kastar någon annan in en mycket mer akut händelse mitt i alltihopa. Plötsligt har den lyssnande glömt hela samtalet och eftersom man inte vill ta upp det igen så måste man vänta. Helst till nästa dag.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Vart plötsligt hur sugen som helst på Dorayaki. Helst med chokladfyllning. Det är, för den ovetande, små japanska pannkakor. Mira och jag upptäckte dessa under vår senaste Londonresa inne på ett ställe kallat JapanCenter. Det tog många svordomar att ta sig dit men tillslut fann vi det på en sidogata vid Picadilly. Tyvärr var det inte riktigt "som en resa till Tokyo" som guideboken så överväldigande hade beskrivit.

Sweet. Love this song.

Jag tror vi har en mardröm framför oss.

Salta mandlar, musik och nedladdning, nedräkning och nedgång.

Åh. Underbar film. Scott Pilgrim vs The World.