Detta är mina cravings

• En riktigt sen fika på Café 60. En fredag möjligtvis. Kanske den 11/2.


• Härliga vårdagar med kvittrande fåglar, torra sandiga gator och disigt solljus.


• Ett nytt superbra objektiv.


• En hel hög med fin ny musik.
  
• Tid.

Pling plong

Jag är så lättad att jag dör lite inombords. Matteprovet (som förövrigt gick åt helvete), är avklarat och jag känner bara .. Värmland. Nej, men allvarligt talat så är det så fruktansvärt härligt att det snudd på blir lite galet. Man kan andas och leva lite mer igen.

Hur var det nu igen?

En panikig ångest morgon, inkluderat en massa kortisol i hela kroppen på grund av den fruktansvärda rapporten, vilket ledde till två skippade lektioner och 20 minuters försening. Sprang runt i hela huset för att packa väskan och samtidigt äta en snabb lunch. Låser dörren. Väl framme vid hållplatsen, då jag ser bussen svänga in framför mig, inser jag att busskortet fortfarande ligger på köksbordet. Bara att tvärvända. Argt svänger jag in på vår tomt igen, helt ovetande om att det, under den nyfallna snön, ligger ett blixthalt islager. Så plötsligt ligger jag på marken. Jag har ont i kroppen och vill bara skrika något riktigt fult men bestämmer mig istället för att sparka riktigt hårt i dörren innan jag låser upp. Självklart sparkar jag med den foten som har en massakerad tå från tidigare skidresa. Stänger dörren om mig och bryter ihop. Fullständigt. Plötsligt grinar jag inte bara för ett busskort utan för hela världens problem ungefär. Det var min fredags morgon det.

Som tur var fanns det ljus i den dystra dagen. Signe, min räddare i nöden, som just denna dag planerat in en fin fin fest. Och den var verkligen det. Fin fin alltså.
Nu är jag så fruktansvärt trött att jag dör lite grann. Behöver tydligen mer än fyra timmars sömn.

I torsdags

hängde vi i Romme ett tag. Snowboard med mördar boots. Både jag och Mira åkte hem med vackra blå gula ben.

Det gjorde faktiskt inte så ont. Det var ju bara så det var. Synd, tänkte jag.

Hur mås det där bakom datorskärmen någonstans därute i kalla Sverige?

Här är det faktiskt helt okey. Har skrivit en del på en förbannat jobbig uppgift, känns bra. Lyssnat på musik. Dansat till musik. Sjungit till musik. På något sätt är allting lite uppåt.

Och förlåt Fanny för segt grattis. Tänkte att jag skulle skicka ett sms på morgonen och sen bara vet jag inte vad, min hjärna dog väl eller något åt det hållet. Aja, grattis igen några dagar i efterskott och hoppas du hade najsigaste födelsedagen. Och håret var super fint det med!

Hej tankspridd tjej.

Oh that reminds me of when we were free

Nejmen vilket fint klipp!
Hittades här.

Gö go Chappoccino

Helgen blev som planerat.

När samhällskunskapen tagit slut kastade vi upp våra tunga väskor på axlarna och iväg bar det mot Skärgården. Efter ett pendeltåg, en buss, en iskall båt, en liten minibuss och en tio minuters promenad var vi tillslut framme vid den kyliga stugan. Element sattes på och vi satt i våra jackor och värmde oss med varsin kopp te. Värmen tog dock snart över och en utsökt carbonara lagades till middag. Bara för att skrämma upp oss extra mycket, då vi var omgivna av kolsvart skog, hade Jossi hyrt skräckisen Antichrist, som självklart utspelar sig i en skog. Oturligtnog var den mer grotesk och bisarr än läskig.


.
Efter en promenad, äppelkaksbakning, värmlands dialekter, ett försök till att skriva på en svenska uppgift, en upptäckt om att vattenpumpen var trasig och ett antal PhotoBooth bilder/filmer var det tillslut tid att vinka hej då till Sandra och Elise, hämta vatten och tre nya besökare.



Resterande tid ute på ön gick åt till att äta mumsiga tacos, panika över en otäck plötslig olycka, se på en glittrande stjärnhimmel högt ovanför träden med ett rus från olika drycker i kroppen, köra Jag har aldrig och bara samtala om allt och inget. Hemligheter som tyngt en under så långa perioder att det slutat kännas tunga smög sig ut mellan läpparna, inte förens man hör sig själv säga det högt känner man hur något lättar inombords. Grät, förbryllad av chocken, eller vad man ska kalla det för. Att inte vara beredd på att tyngden ska försvinna. Tur att man har så fint folk att dela med sig om sådant. Och jag menar verkligen allt jag sa den kvällen, även då jag inte var vid mina sinnens fulla bruk.
.
Sista dagen avslutades med en himlans god frukost, en pankaks utflykt, koka snö som vi fick sila genom ett kaffefilter då vi inte hade något vatten och att städa, stänga av och packa. Hur bra helg som helst.

Trolollolandställe

Om allt går enligt planerna kan slutet på denna vecka bli riktigt bra trots att det troligtvis kommer vara svinigt kallt där ute. Peppigt värre!

Hej Avgrundsdjup!

Jagärdesperatochharingetliv.Detärväldärförjagärdesperatantarjag.
Kul.Gemignågotattlevaför.Jagdörjuhärborta.
Helafuckingskitenärjupissochbarahelvetestråkig.

Förståendeverkarändockinteheltfrånvarande.Detkännsjubraiallafall.
Döhöhödendö.

"Har inge kul, borde ta mig ut."

Kärleksmums. Hur fint namn är inte det egentligen? Bara ordet smakar ju gott.
Då vi skall ha ett litet café på Södras öppna hus, har jag valt att baka precis nämnda bakelser.